Allvar
Tänkte att det var dags att återvända till min kära blogg, har varken haft tid eller ork de senaste dagarna men nu känner jag mig fit for fight igen. Jag kom hem från Turkiet som en solbrunare, fattigare och 3 kilo fetare människa. De där 3 kilona var som en käftsmäll och en påminnelse om att detta inte är himmelriket, jag kan inte äta skitsaker utan motion och stanna på samma vikt. Jag om någon borde väl hajat det by now. Men är det semester ska man tydligen unna sig en glass. Eller sju. Vedervärdiga jag.
På måndagen började jag högskolan med 90 andra nyblivna "kursare". Utan att tänka började jag skanna av människorna som satt där i föreläsningssalen och jämförde dem med mig själv. Hon har smalare lår än jag, hon är längre än jag, hon har finare skor än jag, tänk om jag hade lika vackra ögon som henne. Sen fanns det såklart dem som jag såg ner på. En smårund tjej som satt brevid mig hade en påse Maltesers i väskan, jag skulle skämmas ihjäl om någon såg mig med nått sådant. Det tog till och med emot att äta mina medhavda vindruvor efterom jag ständigt tänker på hur andra ser mig. Jag är trött på vara den roliga, klipska tjocka vännen till de "populära tjejerna".
Jag undrar hur min kompiskrets kommer se ut här på högskolan. Kommer jag ens få några vänner, duger jag som en vän? Har jag de rätta egenskaperna? Passar jag in?
Jag höll på dö när jag insåg till min fasa att bara jag hade skinntövlar på mig idag medans de andra knallade runt i sneakers och nätta balerina skor. Det är för tidigt med höstkläder/skor tydligen. Jag kände mig som en klumpig flodhäst i de där skorna och ville bara sjunka genom jorden. Värst var ändå mammas kommentar precis innan jag aningen försenad sprang ut genom dörren. "Ska du verkligen ha de där skorna?" Då tyckte jag att de var snygga och passande - men som jag ångrade mig sen....
Det är så sjukt det här när jag tänker på hur utseendefixerad jag blivit på bara några få månader. Ständigt jämför jag mig, det kan ta timmar att välja kläder och hur det än blir så står jag oftast framför spegel rådvill och besviken på min kropp. Det är mycket sällan som jag blir nöjd. Några nya plagg har jag inte heller råd med som nybliven student - kanske lika bra det, jag ser förjävlig ut i det mesta ändå.
Men allt är inte dåligt. Föreläsningara är jätteintressanta och jag har vart ute och sprungit dryga 7 km idag, det känns i vaderna. Spydde ikväll men det är första "återfallet" sen Turkiet. Chockade mig själv genom att äta upp varenda liten brödsmula och sedan i ren panik gå och spy på restaurangtoaletten efter desserten. Jag nådde en ny botten. 2 ggr.
Men det har vänt mot det bättre nu, hoppas det håller i sig ett tag. Tack för era kommentarer, de värmer =)
Godnatt!
På måndagen började jag högskolan med 90 andra nyblivna "kursare". Utan att tänka började jag skanna av människorna som satt där i föreläsningssalen och jämförde dem med mig själv. Hon har smalare lår än jag, hon är längre än jag, hon har finare skor än jag, tänk om jag hade lika vackra ögon som henne. Sen fanns det såklart dem som jag såg ner på. En smårund tjej som satt brevid mig hade en påse Maltesers i väskan, jag skulle skämmas ihjäl om någon såg mig med nått sådant. Det tog till och med emot att äta mina medhavda vindruvor efterom jag ständigt tänker på hur andra ser mig. Jag är trött på vara den roliga, klipska tjocka vännen till de "populära tjejerna".
Jag undrar hur min kompiskrets kommer se ut här på högskolan. Kommer jag ens få några vänner, duger jag som en vän? Har jag de rätta egenskaperna? Passar jag in?
Jag höll på dö när jag insåg till min fasa att bara jag hade skinntövlar på mig idag medans de andra knallade runt i sneakers och nätta balerina skor. Det är för tidigt med höstkläder/skor tydligen. Jag kände mig som en klumpig flodhäst i de där skorna och ville bara sjunka genom jorden. Värst var ändå mammas kommentar precis innan jag aningen försenad sprang ut genom dörren. "Ska du verkligen ha de där skorna?" Då tyckte jag att de var snygga och passande - men som jag ångrade mig sen....
Det är så sjukt det här när jag tänker på hur utseendefixerad jag blivit på bara några få månader. Ständigt jämför jag mig, det kan ta timmar att välja kläder och hur det än blir så står jag oftast framför spegel rådvill och besviken på min kropp. Det är mycket sällan som jag blir nöjd. Några nya plagg har jag inte heller råd med som nybliven student - kanske lika bra det, jag ser förjävlig ut i det mesta ändå.
Men allt är inte dåligt. Föreläsningara är jätteintressanta och jag har vart ute och sprungit dryga 7 km idag, det känns i vaderna. Spydde ikväll men det är första "återfallet" sen Turkiet. Chockade mig själv genom att äta upp varenda liten brödsmula och sedan i ren panik gå och spy på restaurangtoaletten efter desserten. Jag nådde en ny botten. 2 ggr.
Men det har vänt mot det bättre nu, hoppas det håller i sig ett tag. Tack för era kommentarer, de värmer =)
Godnatt!
Kommentarer
Trackback
