Fröken hjärnlös
Jag har alltid hatat matte. Mest för att jag aldrig kunnat förstå vikten av att kunna liggande stolen eller lösa en andragradsekvation, när tillämpas sådana i vanliga livet liksom? Dessutom är det så djävulens tråkigt, det blir väl det när man sitter där och pinas med ett tal och inte vågar fråga om hjälp för tionde gången. Då är det roligare att rita rebusar med kompisen som sitter brevid.
Men en sak inom matte har jag alltid vart duktig på och till om med smågillat. Huvudräkning. Snabb som attan är jag, och den kunskapen har jag haft användning för både en och två gånger. Trots detta verkar min hjärna inte förstå att om jag blandar ett paket vaniljkräm med blåbär, jordgubbssylt och glass i en skål och äter utan att spy eller träna efteråt kommer vikten att ligga på plus dagen efter. Så varför gör jag det? Kan någon förklara det för mig? Varför i alla världens namn förstör jag för mig själv såhär! Visst var det gott men inte så gott att det är värt en viktuppgång.
INGET är värt en viktuppgång.
Kan någon få mig att förstå att jag ska ligga på en stand i BIKINI i Turkiet om mindre än två veckor - och att jag har 3 kg kvar att gå ner tills dess. Minst. Att jag ska spendera en vecka med älskling och att jag kommer hata mig själv för allt äckligt fläsk som klänger runt min kropp. Mina feta lår kommer klibba ihop av värmen och jag kommer se ut som en strandad val där jag ligger på playan i hopp om att bli brun.
Jag vill så gärna börja högskolan nu som en smal, brun och om möljigt lite gladare människa. Ska det vara så svårt!?
Jag är jätterädd att misslyckas med att få nya vänner och inte palla trycket med högskolestudier, att inte duga. Jag vill så gärna räcka till, för allt och alla. Ja inte bara räcka till, jag vill vara mer än så. Perfekt klingar fint till exempel. Men just nu känns allt ganska överväldigande. Och om jag inte ens kan lägga ihop att mat + noll motion = viktuppgång så vågar jag inte ens tänka på hur borta jag kommer vara i skolbänken, det var trots allt ett tag sedan. Hjälp. Framtiden skrämmer mig.
Men en sak inom matte har jag alltid vart duktig på och till om med smågillat. Huvudräkning. Snabb som attan är jag, och den kunskapen har jag haft användning för både en och två gånger. Trots detta verkar min hjärna inte förstå att om jag blandar ett paket vaniljkräm med blåbär, jordgubbssylt och glass i en skål och äter utan att spy eller träna efteråt kommer vikten att ligga på plus dagen efter. Så varför gör jag det? Kan någon förklara det för mig? Varför i alla världens namn förstör jag för mig själv såhär! Visst var det gott men inte så gott att det är värt en viktuppgång.
INGET är värt en viktuppgång.
Kan någon få mig att förstå att jag ska ligga på en stand i BIKINI i Turkiet om mindre än två veckor - och att jag har 3 kg kvar att gå ner tills dess. Minst. Att jag ska spendera en vecka med älskling och att jag kommer hata mig själv för allt äckligt fläsk som klänger runt min kropp. Mina feta lår kommer klibba ihop av värmen och jag kommer se ut som en strandad val där jag ligger på playan i hopp om att bli brun.
Jag vill så gärna börja högskolan nu som en smal, brun och om möljigt lite gladare människa. Ska det vara så svårt!?
Jag är jätterädd att misslyckas med att få nya vänner och inte palla trycket med högskolestudier, att inte duga. Jag vill så gärna räcka till, för allt och alla. Ja inte bara räcka till, jag vill vara mer än så. Perfekt klingar fint till exempel. Men just nu känns allt ganska överväldigande. Och om jag inte ens kan lägga ihop att mat + noll motion = viktuppgång så vågar jag inte ens tänka på hur borta jag kommer vara i skolbänken, det var trots allt ett tag sedan. Hjälp. Framtiden skrämmer mig.
Kommentarer
Postat av: Sarah
Kom igen, du vill väl inte låta viktfobin förstöra din resa, det kommer bli en hemsk resa om du hela tiden kommer ha ångest och panik över det ni äter. Jag vet att det inte är så lätt men om jag var du skulle jag bara försöka sluta nojja mig för en vecka och verkligen ta till vara på tiden i Turiket eller vart ni nu än skulle.
För övrigt tror jag det kommer gå jätte bra för dig i skolan igen. Du är i varje fall grymt duktig på att skriva.
Lycka till!
Trackback
