Strawberrycheeks

Nu har jag ännu en helg bakom mig där jag på söndagen tittar på vågen och ångrar min fyllefelsteg, brist på motion och all överflödig/dålig mat. Idag var det jobbigare än andra söndagar. Det brast inom mig när jag såg vågen hånle mot mig med en två kilos viktuppgång sedan fredagmorgon. Det var ett misslyckande för mycket och jag sjönk ner på det kalla klinkersgolvet och grät tyst för mig själv. Förbannade detta bergochdalbane-liv där vågen bestämmer om jag håller mig på banan eller om vagnen jag sitter i spårar ut och faller ner mot den svarta avgrunden. Jag vet själv att det kommer komma en dag då jag inte orkar ta mig upp längre om det fortsätter såhär.

Men idag orkade jag mig upp. Jag orkade även ut på en joggningsrunda, ljög mig bort från middagen och tog lax nu på kvällen. Trots min kompensationsförsök känner jag mig så hopplös. Detta är inte sista söndagen som jag kommer ångra mig. När får jag gå av bergochdalbanan?