Syltmani
Nu är det bärplockartider och det tar jag emot med öppen famn. Tro det eller ej men jag är en 19-årig modeintresserad storstadstjej som trivs med att dra på mig gummistövlar och ylletröja för att spendera lite "kvalitetstid" ute i skogen. Det är lungt och fridfullt där, ingen stress och ingen press på att se bra ut. Men visst kommer tävlingsinstinkten fram när man leende kikar i kompisens burk och inser att jag säkert har en halvliter mer blåbär i min...
Bärplockande innebär både motion och att man slipper vara nära köket och alla frestelser några timmar men det blir desto värre när man kommer hem igen. Då måste man ta reda på dem och det innebär alltsom oftast att min fina bär syltas. Eller ännu värre - hamnar på en blåbärskaka. Jag ser skräckslaget på när mormor häller kilovis med socker över bären, aldrig har jag insett hur mycket av det där vita giftet som krävs för att göra sylt. Ångest på hög nivå.
Sen när den är klar måste jag givetvis smaka på min hemmagjorda sylt och det räcker med att bara att doppa fingret och smaka så är jag fast. Mmmm...så gudomligt gott. Ska bara ta lite till. Jag doppar fingret igen. Och igen. Jag gräver fram en tesked och fyller med sylt. Mamma kommer in i köket, jag slänger blixsnabbt ner skeden i vasken och låtsas som ingenting. Hon går. Jag tar ljudlöst fram en matsked och doppar i sylten. Mmm, så gott. Jag doppar den igen. Först nu hinner hjärnan ikapp och inser jag hur mycket socker som jag fått i mig. Jag får panik. Drar i mig fyra skedar sylt till innan jag dricker ett glas vatten och besöker toaletten. Jag konstaterar att blåbärssylt ser ganska läskigt ut att spy upp. Förbannar mig själv och mitt sockerberoende. Så går mina tankegångar och det kvävs väl inget geni för att inse att något är på tok...
Tre sylt-hetsattacker har jag hunnit med idag. Blåbär, hallon och hjortron. Detta är inte ett normalt beteende, varför kan inte jag som alla andra äta min glass med varm hallonsylt och sen vara nöjd där? Eller ännu bättre, säga nej tack och inte äta sockerbomben alls. Varför har jag så in i norden dålig karaktär och spårar ut totalt när jag fått sockervittring?
Jag orkar inte leva såhär längre. Jag vill kunna njuta av min hemmalagade sylt som normala människor....Tjocka jag.
Bärplockande innebär både motion och att man slipper vara nära köket och alla frestelser några timmar men det blir desto värre när man kommer hem igen. Då måste man ta reda på dem och det innebär alltsom oftast att min fina bär syltas. Eller ännu värre - hamnar på en blåbärskaka. Jag ser skräckslaget på när mormor häller kilovis med socker över bären, aldrig har jag insett hur mycket av det där vita giftet som krävs för att göra sylt. Ångest på hög nivå.
Sen när den är klar måste jag givetvis smaka på min hemmagjorda sylt och det räcker med att bara att doppa fingret och smaka så är jag fast. Mmmm...så gudomligt gott. Ska bara ta lite till. Jag doppar fingret igen. Och igen. Jag gräver fram en tesked och fyller med sylt. Mamma kommer in i köket, jag slänger blixsnabbt ner skeden i vasken och låtsas som ingenting. Hon går. Jag tar ljudlöst fram en matsked och doppar i sylten. Mmm, så gott. Jag doppar den igen. Först nu hinner hjärnan ikapp och inser jag hur mycket socker som jag fått i mig. Jag får panik. Drar i mig fyra skedar sylt till innan jag dricker ett glas vatten och besöker toaletten. Jag konstaterar att blåbärssylt ser ganska läskigt ut att spy upp. Förbannar mig själv och mitt sockerberoende. Så går mina tankegångar och det kvävs väl inget geni för att inse att något är på tok...
Tre sylt-hetsattacker har jag hunnit med idag. Blåbär, hallon och hjortron. Detta är inte ett normalt beteende, varför kan inte jag som alla andra äta min glass med varm hallonsylt och sen vara nöjd där? Eller ännu bättre, säga nej tack och inte äta sockerbomben alls. Varför har jag så in i norden dålig karaktär och spårar ut totalt när jag fått sockervittring?
Jag orkar inte leva såhär längre. Jag vill kunna njuta av min hemmalagade sylt som normala människor....Tjocka jag.
Kommentarer
Postat av: Anonym
åh jag håller helt med dig! fsat jag plockar hellre svamp med min mormor, det är bland det bästa jag vet :) fridfullt är bara förnamnet! kram
Postat av: M
Ja, visst drömmer man om att slippa skiten. Jag funderade igår på hur ett normalt godissug skulle kännas. Är så avundsjuk på folk som kan bli sugna någon gång i veckan, och då går och köper godis, njuter av det, och är nöjda sedan. Utan ångest. Och utan att gå upp i vikt.
Kämpa på tjejen! Kramar M
Postat av: Malin L
Plocka svamp o gå i skogen är mysigt !
Tänkte höra vad du har för gummistövlar. Det är ju modernt nu !
Mvh Malin
Trackback
