Strawberrycheeks

Imorgon är det kryssning med nya klassen. Jag tror jag ser fram emot det trots att det innebär festbuffé, sprit och att dela hytter med vilt främmande människor. Jag vill så gärna passa in lära känna nya vänner. Bra vänner. Men förhoppningarna är inte skyhöga precis, jag är inte den som tar upp mest plats i ett rum (förutom fysiskt sett) och kan ha svårt att ta kontakt med folk jag finner intressanta. Jag förtjänar inte deras vänskap, därför drar jag mig oftast till problemtyngda människor och dras med ner i deras jobbiga värld tills jag inte orkar mer och säger upp kontakten.
 
Äh, jag spekulerar nog mest. Vad vet jag egentligen om mina vänner när jag lyckas hålla så mycket från dem? De kanske gör samma sak. Jag hoppas inte det, för deras egen skull. Förövrigt är det min första kryssing. Lite pirrigt är det allt.

Ny dag, ny vecka, ny månad - ny chans till förändring. Jag vill, men vågar jag?