Norrlands Guld
Tänkte kosta på mig ett inlägg så ni vet att jag lever, blev nog så deppigt och tungt i förra inlägget. Helgen var faktiskt den bästa på väääldigt länge. Åkte iväg till ett par vänner och prövade på att åka vattenskidor (dock utan framgång haha) och sedan satt vi i bastun och blickade ut över älven med en kall cider i handen. När det blev nog så varmt var det bara att plumsa ut i vattnet och kyla av sig, för älvar är inte direkt kända för sin tropiska värme...
Trevligast ändå var nog ändå att jag var rätt normal de dagarna. Jag gjorde normala saker. Vi satt ett gäng i parken och jag åt både smågodis och naturgodis som förblev kvar i magen på mig. Vi hyrde film och kurade ihop oss i soffan en kväll utan att jag fick allt för stor ångest av att jag inte rörde på fläsket. Filmen var faktiskt bra. Jag hade roligt och trivdes med att umgås sådär tätt med människor (vi sov skavfötters) även under en längre tid. Jag är faktiskt förvånad över mig själv.
En bieffekt av kräkeriet är att jag har skapat mig ett dubbelliv där det blir väldigt svårt att spendera längre tid med människor. Jag blir orolig att de ska "komma på" mig, se igenom min fasad och avslöja min hemska hemlighet. Jag kan inte äta och motionera som jag vill heller, det är tydligen onormalt...
Det är därför som det känns så konstigt, men bra!, att jag fixade helgen utan större problem. Visst tog det emot när jag insåg att jag hade ätit upp hela min kebabtallrik utan att den skulle få komma upp och jag erkänner att jag var ganska ångerfull efter all cider och smågodis som slank ner på småtimmarna. Men det dåliga väger inte på långt håll upp allt bra jag var med om. Gemenskapen med goda vänner, roliga påhitt och händelser jag kommer blicka tillbaka på med ett leende på läpparna så länge jag lever. Men skönast är nog känslan av att få vara mitt rätta jag för en stund. Jag var glad, och då menar jag riktigt glad. Jag kände igen mitt gamla jag, den där lättsamma tjejen som är busig och har nära till skratt.
Det verkar räcka med att vara i Norrland med goda vänner för att "vara mig själv för en stund". Känns hoppfullt.
Trevligast ändå var nog ändå att jag var rätt normal de dagarna. Jag gjorde normala saker. Vi satt ett gäng i parken och jag åt både smågodis och naturgodis som förblev kvar i magen på mig. Vi hyrde film och kurade ihop oss i soffan en kväll utan att jag fick allt för stor ångest av att jag inte rörde på fläsket. Filmen var faktiskt bra. Jag hade roligt och trivdes med att umgås sådär tätt med människor (vi sov skavfötters) även under en längre tid. Jag är faktiskt förvånad över mig själv.
En bieffekt av kräkeriet är att jag har skapat mig ett dubbelliv där det blir väldigt svårt att spendera längre tid med människor. Jag blir orolig att de ska "komma på" mig, se igenom min fasad och avslöja min hemska hemlighet. Jag kan inte äta och motionera som jag vill heller, det är tydligen onormalt...
Det är därför som det känns så konstigt, men bra!, att jag fixade helgen utan större problem. Visst tog det emot när jag insåg att jag hade ätit upp hela min kebabtallrik utan att den skulle få komma upp och jag erkänner att jag var ganska ångerfull efter all cider och smågodis som slank ner på småtimmarna. Men det dåliga väger inte på långt håll upp allt bra jag var med om. Gemenskapen med goda vänner, roliga påhitt och händelser jag kommer blicka tillbaka på med ett leende på läpparna så länge jag lever. Men skönast är nog känslan av att få vara mitt rätta jag för en stund. Jag var glad, och då menar jag riktigt glad. Jag kände igen mitt gamla jag, den där lättsamma tjejen som är busig och har nära till skratt.
Det verkar räcka med att vara i Norrland med goda vänner för att "vara mig själv för en stund". Känns hoppfullt.
Kommentarer
Postat av: hallon
hej ja e tillbaka nu :) har fått ny blogg istället för http://v87.blogg.se.
Trodde ja gjorde rätt som la ned förra bloggen men insåg att jag behöver den och er <3!
Ta hand om dig! kram!
Trackback
