Strawberrycheeks

Jag ber om ursäkt om ni har undrat vart jag tagit vägen, men internet är tydligen en raritet här i Sverige. Nu äntligen är allt som det ska igen, och det gäller inte bara internet. Veckan som gått har varit den bästa på länge, kanske inte viktmässigt men definitivt ett steg i rätt riktining för mitt välbefinnande. Jag skulle nästan vilja påstå att jag är lycklig. Nästan.

Jag behövde verkligen få komma hem och sätta saker i perspektiv, se allt i ett nytt (bättre?) ljus. Jag kan inte minnas när jag senast kom hem från en utekväll och Mamma satt uppe och väntade på mig för att se att jag kom hem säkert. Även om jag tycker om att stå på egna ben så smälter jag lite granna inombords när jag förstår hur många här hemma som bryr sig om mig och vill mig väl. Man vet inte vad man har förens man har lämnat det.

Nu ska jag inte bli alltför sentimental och måla upp en solskenshistoria, allt är inte bra bara för att jag kommit hem. Jag oroar mig fortfarande över allt jag låter passera läpparna, vilket har blivit alldeles för mycket de senaste dagarna!, och jag har fått en hel del kommentarer, både oroliga och uppskattande, om min "nya" kropp. Jag försöker undvika ämnet och vara såpass "normal" som möjligt, vilket har visat sig mycket svårare än jag trott. En positiv sak är i alla fall att jag på lördag firar 4 veckors spyfrihet. Det är helt jävla otroligt att jag klarat mig hitintills, det har varit många gånger då jag har varit SÅ nära att falla dit. Men banne den som ger sig. Allt som krävs är viljestyrka.

Tack alla ni fina för era kommentarer, det värmer otroligt mycket!

Jag avslutar lite cheesy à la "Hollywood happy ending" men jag menar det verkligen.
Jag hoppas innerligt att ni finner styrkan att må bättre, med eller utan de där kilorna. Ni förtjänar det.