Mänsklig mixer
1 deciliter oro
1 kryddmått lycka
1 matsked hopplöshet
och slutligen 1 kilo ångest. Häll ner blandnigen i en mixer och kör på högsta effekt. Avsmaka och känn på hur det är att vara mig just nu. Efter att mixen är uppdrucken - gå till närmsta toalett och spy tills tårarna rinner ner från rödsprängda ögon.
Det är helt enkelt mycket snurr i skallen på mig just nu, många känslor som vispas runt tills jag varken vet in eller ut längre, ganska så jobbigt faktiskt. Och vad gör jag när jag tycker saker är jobbigt? Jo jag går ner till affären och köper lös/naturgodis som jag sedan för några minuter dövar alla känslor med. Skitsmart. Sen får jag panik över vad som gurglar i magen på mig och nu när mamma är hemma får jag lägga manken till för att hon inte ska misstänka något. Om man inte gillar Escadas doft "Ibiza Hippie" ska man inte besöka vår toalett just nu eftersom man helst behöver syrgasmask för att inte få en doftchock när man öppnar badrumsdörren. Spy luktar det inte i alla fall.
Den lilla lycka som finns begraven djupt inne i mig är jag i desperat behov att leta fram, just nu blir jag knappast glad över något. Jag känner en slags likgiltighet gentemot allt, som om det inte finns något bra men heller inget riktigt dåligt - allt är bara en grå "jag rycker på axlarna" gröt. Jag är trött på känslor. Det är jobbigt att känna efter. Tänk vad skönt om jag var en maskin som åt näringspiller, eller ännu bättre, eldriven! Då skulle jag vara underbart praktisk; inga konstiga matvanor, inga känsloutbrott och heller ingen oro och ångest eller trötthet på livet. Jag skulle göra det jag var ämnad åt och sedan dra ut kontakten på kvällen och sova från exakt 22.00 till 07.30. Så simpelt och lätt livet skulle vara. Raka rör liksom. Men samtidigt väldigt tråkigt.
Äh, nu svamlar jag bara igen...Dags att sova tror jag. Får passa på att tacka för de fina kommentarerna, ni är fina människor!
1 kryddmått lycka
1 matsked hopplöshet
och slutligen 1 kilo ångest. Häll ner blandnigen i en mixer och kör på högsta effekt. Avsmaka och känn på hur det är att vara mig just nu. Efter att mixen är uppdrucken - gå till närmsta toalett och spy tills tårarna rinner ner från rödsprängda ögon.
Det är helt enkelt mycket snurr i skallen på mig just nu, många känslor som vispas runt tills jag varken vet in eller ut längre, ganska så jobbigt faktiskt. Och vad gör jag när jag tycker saker är jobbigt? Jo jag går ner till affären och köper lös/naturgodis som jag sedan för några minuter dövar alla känslor med. Skitsmart. Sen får jag panik över vad som gurglar i magen på mig och nu när mamma är hemma får jag lägga manken till för att hon inte ska misstänka något. Om man inte gillar Escadas doft "Ibiza Hippie" ska man inte besöka vår toalett just nu eftersom man helst behöver syrgasmask för att inte få en doftchock när man öppnar badrumsdörren. Spy luktar det inte i alla fall.
Den lilla lycka som finns begraven djupt inne i mig är jag i desperat behov att leta fram, just nu blir jag knappast glad över något. Jag känner en slags likgiltighet gentemot allt, som om det inte finns något bra men heller inget riktigt dåligt - allt är bara en grå "jag rycker på axlarna" gröt. Jag är trött på känslor. Det är jobbigt att känna efter. Tänk vad skönt om jag var en maskin som åt näringspiller, eller ännu bättre, eldriven! Då skulle jag vara underbart praktisk; inga konstiga matvanor, inga känsloutbrott och heller ingen oro och ångest eller trötthet på livet. Jag skulle göra det jag var ämnad åt och sedan dra ut kontakten på kvällen och sova från exakt 22.00 till 07.30. Så simpelt och lätt livet skulle vara. Raka rör liksom. Men samtidigt väldigt tråkigt.
Äh, nu svamlar jag bara igen...Dags att sova tror jag. Får passa på att tacka för de fina kommentarerna, ni är fina människor!
Kommentarer
Trackback
