Semesteroro
Igår bokade jag och pojkvännen en veckas semester i Alanya. Vi har pratat om att åka iväg länge men har aldrig kommit till skott och jag trodde ärligt talat inte att det skulle bli av. Men vi åkte till Ticket och inom en kvart hade vi hittat ett lägenhetshotell med två pooler och rutchkana och vips så var jag 4000 kr fattigare. Först blev jag jätteglad. Tänk så skönt att få komma bort och ha riktig semester och bara ligga vid poolen och glassa med underbara pojken. Men sen försvann den klarblå turkiska himlen och orosmolnen började tätna.
Shit. Jag kommer spendera så gott som 24/7 med honom i en HEL vecka. Det kommer innebära problem. Jag kan inte "fuska" med maten, det finns inga chanser att spy och han är rätt så bekväm av sig så någon motion förutom den till närmsta supermarket lär inte bli av. Dessutom är han en sån där som vill äta fina middagar på semestern, och gärna efter 7-snåret på kvällen. Genast känns den här semestern mindre lockande, jag kan nästan med all säkerhet säga att det kommer bli meningsskiljaktigheter med mat och aktiviteter. Och båda är envisa som åsnor...
Om jag skulle få bestämma skulle jag spendera dagarna vid poolen, endast drickandes vatten och coola light för att sedan ta en grekiskt sallad fram mot 5-6 tiden. Jag skulle gärna simma några längder på morgonen och ta lååånga strandpromenader när det blivt lite svalare och turisterna lämnat playan. Någon kväll skulle jag vilja testa nattlivet och att åka på en dagsutflykt eller ta en dag på Spa skulle jag inte direkt tacka nej till. Men jag är väl medveten om att detta inte kommer bli fallet...
Det possitiva är att vi har pentry och mikro i vår lägenhet så jag skulle kunna komma undan med varma koppen någon dag. Eller kalla koppen kanske, medeltempraturen i augusti är 35 grader! Jag med mina norrländska gener kommer ju dö av värmeslag redan första dagen...
Edit Det är så att jag skrattar åt mig själv. Här ska jag åka med min finaste på solsemester och allt jag gör är att klaga och oroa mig för skitsaker...dumma jag! Varför kan jag inte bara ta livet som det kommer och njuta så mycket som möjligt?
Shit. Jag kommer spendera så gott som 24/7 med honom i en HEL vecka. Det kommer innebära problem. Jag kan inte "fuska" med maten, det finns inga chanser att spy och han är rätt så bekväm av sig så någon motion förutom den till närmsta supermarket lär inte bli av. Dessutom är han en sån där som vill äta fina middagar på semestern, och gärna efter 7-snåret på kvällen. Genast känns den här semestern mindre lockande, jag kan nästan med all säkerhet säga att det kommer bli meningsskiljaktigheter med mat och aktiviteter. Och båda är envisa som åsnor...
Om jag skulle få bestämma skulle jag spendera dagarna vid poolen, endast drickandes vatten och coola light för att sedan ta en grekiskt sallad fram mot 5-6 tiden. Jag skulle gärna simma några längder på morgonen och ta lååånga strandpromenader när det blivt lite svalare och turisterna lämnat playan. Någon kväll skulle jag vilja testa nattlivet och att åka på en dagsutflykt eller ta en dag på Spa skulle jag inte direkt tacka nej till. Men jag är väl medveten om att detta inte kommer bli fallet...
Det possitiva är att vi har pentry och mikro i vår lägenhet så jag skulle kunna komma undan med varma koppen någon dag. Eller kalla koppen kanske, medeltempraturen i augusti är 35 grader! Jag med mina norrländska gener kommer ju dö av värmeslag redan första dagen...
Edit Det är så att jag skrattar åt mig själv. Här ska jag åka med min finaste på solsemester och allt jag gör är att klaga och oroa mig för skitsaker...dumma jag! Varför kan jag inte bara ta livet som det kommer och njuta så mycket som möjligt?
Kommentarer
Trackback
