Strawberrycheeks

En dag motionerar jag i tre timmar, äter 300 kcal och är jättepeppad för att nästa dag trycka i mig 3000 kcal, sitta inne hela dagen och titta på film när solen skiner och må piss. Ärligt talat så vet jag inte hur länge till jag klarar av det här "Bergochdalbane-livet". Jag är så trött på mig själv. Idag var en dålig dag. Har gråtit floder över scenerna i Schindler's List medans jag tryckt i mig chips, glass och smågodis. Hade inte ens orken eller värdighet nog att spy upp det. 

Men imogon blir en bra dag. Då ska jag nämnligen med en vän till Brighton och se vad den staden har att erbjuda. Jag ser fram emot det, allt förutom badandet. Vi har gjort ett vad om att ta ett första (och troligtvis enda) dopp i den Engelska Kanalen, lär ju vara askallt. Men det är inte kylan som skrämmer mig, det är faktumet att visa sig i bikini. Jag skäms något så enormt, jag äcklas av valkarna och vill bara sjunka genom jorden varje gång bikinin åker på. Hon är dessutom, 1,80, snyggsmal och har killerboobs. Hej ångest.

Oh well, det kunde vart värre. Jag sitter inte i något koncentrationsläger och andas in röken av min mördade och brända familjemedlemmar. Ibland behöver jag sätta saker i perspektiv, jag har ju på något vis satt mig själv i den här skiten? Jag orkar inte ens reflektera över hur jag kom hit, kan bara konstatera att jag en gång i världen var en mycket gladare människa. Jag saknar henne, men jag vet att hon finns kvar därinne, och längtar efter ett normalt liv.

Jag måste rycka upp mig, så patetiska problem jag har. Egentligen är det lätt. Gå ner i vikt, åka hem och börja ett nytt liv - det är min agenda för den kommande månaden. Inte svårt alls. Det är jag som gör det komplicerat. Jag måste sluta umgås med mig själv och mina tankar så mycket, blir bara rörigt. Jag vill ha det ordnat. Kontroll. Enkelt. Lätt. Lyckligt.

Nu ska jag slänga alla godispåsar och tomma glasspaket och "start fresh" för hundrafemtioelvte gången.
Fy fan vad hopplös jag är. Ångrade mig, jag är inte hopplös. Det finns alltid hopp. Till och med för mig.

Tack för ni som tror på mig, ni är guld värda.