Strawberrycheeks

Jahapp, där flög den fastan ut genom fönstret. Har precis proppat i mig en Grekisk sallad och känner mig tämligen äcklad av mig själv. Gott var det också, hatar att jag älskar fetaost. Passar väl bra till ett fetto som jag. Ingen chans har jag att motionera bort den heller. Aldrig att jag orkar ut på en promenad när jag inte ens kan böja på benen. FAN.

Vill bara vara blek och böjbar igen, då hade jag inte legat här i sängen som en fånge av min egen smärta. Så patetisk jag är. Mindre än tre veckor kvar! PANIK! Jag kommer komma hem som värsta fettot och ingen kommer tycka att jag har förändrats till det bättre, varken ytligt eller inombords. Just nu känner jag mig besegrad, jag förlorade slaget.
Men kriget är inte över än!