Strawberrycheeks

Själv börjar jag på 62 äkliga kilo. Eller 15 av dem är i alla fall rent ut sagt vidriga, de ska bort!! Varför gå och hata sin spegelbild, sina valkar, dubbelhaka och gäddhäng när det faktiskt finns ett sätt att få ett slut på det hela. Få slut på ångesten. Få slut på skulden. Det finns ju ett sätt att firgöra sig själv från sitt "fettfängelse" och få andas bekymmerslöst och slippa kalla blickar som påminner om att man ser ut som en strandad val.

Efter x antal år av självhat har jag på riktigt insett att en smal kropp är min räddning, den enda räddningen. Så eftersom det är måndag idag har jag likt hälfen av Sveriges befolkning "börjat mitt nya liv". Med det innebär
kontroll. Stenhård kontroll på vad jag äter, hur jag äter och vad jag förbränner.

Eftersom jag har en historia av Mia (vilket inte är riktigt avslutat) är det kanske särskilt viktigt just hur jag äter. Jag kan nämligen inte lägga band på mig, min självkontroll är lika med noll när det kommer till mat. Om jag öppnar ett kakpaket tar jag inte bara en eller två kakor utan inom en minut är alla 20 i magen på mig, inklusive smulorna i paketet. Snacka om Kakmonster. Sen tar ångesten och skammen över och jag gör ett möte med Herr Porslin medans vattenkranen brusar för att dränka ljuden. Jag önskar att det var lika lätt att dränka all sorg, ångest, skuld och självhat som man blir ständigt påmind om. Jävla skit.

Men nu är allt det där bakom mig. Kontroll var ordet. Motivation ett annat. Jag är så jävla pepp! Om två månader ska mina 169 centrimeter väga 47 kilo. Det är mitt mål och jag ska göra allt i min makt för att nå dit.

Jag säger inte att det kommer bli lätt, men tillsammans kämpar vi för något som verkligen är värt mödan.

Smalhet. Lycka. Frihet. Perfektion. - Man kan inte ha det ena utan det andra.

Stay Strong // L