Strawberrycheeks

Jag ställde mig på vågen imorse och bad en stilla bön om att den skulle visa något i 5*-kilos klassen och visste att min utmaning om att droppa ett kilo på en dag kanske var en aning orealistiskt. Mycket riktigt, Herr Våg var inte på min sida idag utan visade 60.3 - så nära, men ändå så långt borta. Ett misslyckande från min sida. Därför hade jag inte "mage" nog att prova min nya frukostrutin heller, känns som att varje liten matbit är min värsta fiende just nu.

Jag hade en sjuhelvetes bra söndag iaf, kanske inte matväg, men på alla andra sätt. Åkte iväg på en utflykt ut på den engelska landsbyggden, och vet ni vad? Det är jättevackert! Jag älskar verkligen London på alla sätt och vis men jag att andas in friskt luft, se de gröna kullarna med betande kossor och höra tystnaden i gott sällskap gjorde mig gott. Kändes som en nystart, jag hade glömt hur underbart livet kan vara och igår släppte jag faktiskt alla jobbiga tankar på mat o.s.v och var riktigt lycklig för en stund. It was bloody brilliant.

Jag Insåg att det jag håller på med kan vara ganska dumt emellanåt, det är inte helt smärtfritt för varken psyke eller kropp. Men när han lyfte upp mig och jag fick rida på hans rygg genom den grönskande dalen var jag jävligt glad att jag inte väger mer än jag gör, det är nog pinsamt att väga över 60 kilo.

Så summa sumarum blir att jag tänker fortsätta, bit by bit, kilo för kilo till jag når mitt mål. Men jag vill inte förlora mig själv och glömma bort att leva, det är alldeles för underbart för att missa. Don't you forget that.