Paradiset väntar...
Nu åker jag och min stora backbackerväska till Qatar, och sen vidare till Thailand!
Ses om tre veckor, hoppas ni får en "fin" avslutning på november...mohaha!
Hooked on a feeling
Kanske beror det på att...
- jag är övertrött och börjar bli sådär fnissig som man kan bli framåt småtimmarna
- jag fått tillbaka mina första tentor - som jag båda klarade galant (!)
- jag köpt en ny marinblå duffel som jag skulle ha på mig jämt om jag inte fick värmeslag
- smärtan från visdomstandborttagningen börjar avta, likaså huvudvärken
- jag har smällt i mig över fyra hg lösgodis ikväll = sugarrush
- jag fått små fina kommentarer som värmer i hjärtat
- jag inte ställt mig på en våg/kräks på över en vecka
- jag hade världens höjdarkväll med massa vänner och vin
- jag vann en tävling där jag dirrigerade gruppen
- eller åker till Thailand i två veckor på söndag!
Hursomhelst mår jag bättre psykiskt just nu, jag är glad och sprudlig igen vilket ger hopp om framtiden. Om det inte vore för att jag är tjockare nu än på flera månader( pga av hetsätningar utan komp.), skulle jag vara så gott som lycklig!
Tack Malin och ni andra som är så snälla med mig!
Hon sa ORDET
Då sa hon det. "Du lever något slags asketiskt (jag försöker till varje pris undvika att äta tillsammans med andra) bulimi-liv när du försöker undvika vissa maträtter (bröd, pasta, ris...) och späker dig med glass och annat för att du går omktig och är hungrig. Du kan inte fortsätta såhär".
Jag flippa totalt när hon nämde ordet bulimi. Hon är den som kommit närmast min stora hemlighet. Men sen när jag fråga henne vad hon tror är på tok svara hon med att hon inte vet eftersom jag aldrig säger något. Hon vet bara att det "är något som är förändrat hos hennes en gång så glada flicka sen jag kom tillbaka från London". Jag grät och grät...Och hon tröstade mig, lovade att ställa upp och stötta mig, att alla går igenom jobbiga perioder i livet och att jag inte var misslyckad (som jag mellan hulkningarna uppredade som ett mantra). Så nära att berätta om hela bulimi-skiten har jag aldrig varit. Jag tänkte flera gånger att nu är det lika bra att berätta allt, hon kanske redan misstänker det ändå. Hon sa ju ordet!
Men i efterhand tror jag hon inte tänkte efter när hon utbrast den där hemska meningen, hon sa inget mer om det. Jag vet inte hur jag ska bete mig nu när hon har fått bekräftat att nått är galet med mig. Jag har lovat att söka hjälp eftersom jag envisades med att inte berätta något för henne. Jag klarar bara inte av det. Jag skäms ända in i märgen och att totalt rasera bilden av den goda dottern till den bulimiska dotterna är mer än jag förmår. Jag vill inte. Jag förnekar det fortfarande själv ibland. "Allt är bra, jag bara spyr ibland, alla har sina egenheter. Det är bara en fas, det går över, det är inte så farligt". Så tänker jag ofta. Men när hon sa det, usch vad hemsk det var. Att höra det högt och av någon annan. Av min mamma. Riktat mot mig. Så otroligt knäckande...
Till Emelie
Så sluta med att spy syrade mat/drycker, det förstör tänderna och du får "genomskinliga" kanter och ilningar.
Eller vänta, nu fick jag värsta snilleblixten.....sluta spy överhuvudtaget!
Jag låter mig själv falla
Ännu en vanlig dag i min svält/hets-tillvaro. Började bra, gått ner 8hg sen gårdagen och efter youghurten åkte jag in till stan en sväng. På väg hem svängde jag in på Ö&B (aka = Hetsparadiset) och fick med mig choklad, cocosbollar, lösgodis, chilinötter och cola utan att ens vara särsklit sugen. Men jag tryckte utan problem i mig det när jag kom hem + 5 rostade mackor och 1 banan.
Spyeriet var ett stort misslyckande idag eftersom halsen är så uppriven från gårdagens toalettvändor, det är som att spyrefelxerna mattas av om jag överanvänder dem, därför fick jag gräva som en tok för att få upp minsta lilla men det mesta blev kvar och spegelbilden visade mig en grotesk gravidmage.
Då bröt jag ihop och tröståt resten av chilinötterna som jag sköljde ner med cola och apelsinjuice. Fan vad jag misshandlar min hälsa, och särsklit mina tänder, jag blir så besviken på mig själv! Vad tänker jag med när jag dricker kolsyra och juice direkt efter jag precis haft magsyra i munnen?! Inte direkt segerkonceptet för en bra munhälsa...Nämde jag att jag ska till tandläkaren imorgon?
Men jag orkar inte bry mig längre, det känns som det inte finns något kvar av mig värt att rädda eller bevara. Jag kan lika gärna ge upp kampen och låta mig helt begravas i godispapper och skamkänslor. Whatever, I don't care anymore.
