End it.
Usch, känner inte alls för att skriva men just nu gör jag vad som helst för att slippa min metodkursbok. Det står mig upp till halsen om deduktiva och induktiva tillvägagångssätt och jag är urless på att förklara olika kvalitativa och kvantitativa metoder.
Jag spyr och har har mig som vanligt, det har verkligen blivit en del av min vardagsrutin numera. Förstår inte för mitt liv hur jag kunde hålla mig spyfri i nästan 4 veckor i början av sommaren, det går bara inte. Jag har en matlust och ett sockersug som inte är av denna värld, och jag överdriver inte. Många anorektiker tycker t.ex att de äter mycket om det skulle äta två tacos eftersom sjukdommen gör att de får en förvrängd uppfattning om hur mycket mat som är för mycket.
Jag å andra sidan är helt på det torra när det är för mycket. Det är när min mage vrider sig i kramper efter att jag ätit upp den femte tacosen, en skål med youhurt, sylt och valnötter, två glas juice, ett äpple, en nektarin och en handfull vindruvor. Då är det för mycket och någon annan utväg än att gå raka stegen till toaletten finns inte. Såväl som den ständiga ångesten och skulden och skammen över allt jag proppat i mig så har jag fysiska smärtor av att min magsäck är på bristningsgränsen.
Jag vet helt enkelt inte när jag ska sluta utan bara när det helt har spårat ur. Jag har väldigt svårt för att känna mig lagomt mätt och belåten. Det ska vara antingen eller. Antingen ska det kurra eller så kommer det gurgla. Jag fördrar kurrningarna men jag är helt enkelt inte så stark att jag klarar av att svälta mig själv. Det går bara inte, I've tried and faild. Och kanske är det bra? Men att överäta och spy är fan inte bättre för den sakens skull..
Jag ser inget slut på den här helvetesfärden
Jag väntar på att vakna upp ifrån mardrömmen
Jag orkar inte hoppas längre
Jag spyr och har har mig som vanligt, det har verkligen blivit en del av min vardagsrutin numera. Förstår inte för mitt liv hur jag kunde hålla mig spyfri i nästan 4 veckor i början av sommaren, det går bara inte. Jag har en matlust och ett sockersug som inte är av denna värld, och jag överdriver inte. Många anorektiker tycker t.ex att de äter mycket om det skulle äta två tacos eftersom sjukdommen gör att de får en förvrängd uppfattning om hur mycket mat som är för mycket.
Jag å andra sidan är helt på det torra när det är för mycket. Det är när min mage vrider sig i kramper efter att jag ätit upp den femte tacosen, en skål med youhurt, sylt och valnötter, två glas juice, ett äpple, en nektarin och en handfull vindruvor. Då är det för mycket och någon annan utväg än att gå raka stegen till toaletten finns inte. Såväl som den ständiga ångesten och skulden och skammen över allt jag proppat i mig så har jag fysiska smärtor av att min magsäck är på bristningsgränsen.
Jag vet helt enkelt inte när jag ska sluta utan bara när det helt har spårat ur. Jag har väldigt svårt för att känna mig lagomt mätt och belåten. Det ska vara antingen eller. Antingen ska det kurra eller så kommer det gurgla. Jag fördrar kurrningarna men jag är helt enkelt inte så stark att jag klarar av att svälta mig själv. Det går bara inte, I've tried and faild. Och kanske är det bra? Men att överäta och spy är fan inte bättre för den sakens skull..
Jag ser inget slut på den här helvetesfärden
Jag väntar på att vakna upp ifrån mardrömmen
Jag orkar inte hoppas längre
Kommentarer
Postat av: Sarah
Åh, jag vet inte riktigt vad jag ska säga men det känns som att jag borde säga något. Det känns som att du är i en situation som du inte kommer att kunna ta dig ur på egen hand. För varje dag som går så dras det bara ut på det och tillslut kommer man nog till en punkt då man helt enkelt inte pallar mer. Men det finns hjälp att få, och jag tror att du är i ganska stort behov av det. Bulimi är ju inte direkt något som försvinner över en natt.. Jag förstår att det är svårt att ta emot hjälp när man fortfarande vill gå ner i vikt, det blir ju lite dubbelmoraliskt då men har du övervägt att berätta för någon och få hjälp?
Tänk på det, då skulle du ju äntligen kunna få balans i ditt förhållande till mat.
Trackback
