Strawberrycheeks

Idag är en sådan där dag som jag förhoppningsvis kommer blicka tillbaka på när jag är frisk och inse hur nere i skiten jag var. Eller är rättare sagt just nu. Jag är riktigt illa ute känns det som.

Imorgon går höstens viktigaste tenta av stapeln, och även min farmors begravning. Just nu ser det inte som om jag kommer närvara vid något av dem. Jag duger inte. Hela dagen har jag hetsätit och vågen visar 2.7 kilo mer än imorse. Hur kan det ens vara möljigt!? Jag reagerar inte ens längre på att jag äter 8 rostade mackor, det är bara förätten. För er som är nyfikna har jag även tryckt i mig 400 gram choklad, två stycken kanellängder (!) två varmkorvar, tre skålar med blåbär och grädde, 3 läkerol askar innan jag låg i kramper på toaletten och försökte få upp skiten.

Sen äcklades jag av mig själv, hade ångestattacker och tyckte allmänt illa om mig själv. 1 timma efter började cirkusen om igen då jag hade sylt i filen som är absolut förbjudet, och då var det lika bra att hetsa. Två vändor till efter det har jag hunnit med innan det fick lov att vara nog, jag sitter nu med min svullnadsdämpande gelémask som jag köpte i Tallin så jag inte ska se alltför hemsk ut. Usch.

Kursboken har jag knappt rört på hela dagen som egentligen var ämnad åt råplugg. Men kanske blir det här ett "wake up call" för om jag fortsätter såhär blir studierna lidande så att jag kanske blir studiemedelsskyldig. Hemska tanke, det vill jag verkligen inte! Hur långt ner i skiten måste jag hamna innan jag ska orka mig upp?! Vart är min motivation?