Strawberrycheeks

Herregud vad det är överskattat att gå på krogen! Vad har hänt under året jag var borta egentligen? Har Al-Qaida klonat fram en tjej- och killversion av alla 90:or och sänt ut dem på uppdrag för att sprida terror i stockholms nattliv?! Eller är det jag som har mognat till mig och insett att krogen inte är så himla kul som det var när man var 18, full och drottningen av dansgolvet?

Hursomhelst var denna kväll en flopp, alla på stället såg likadana ut; backslick och skjorta för pojkarna och korta fodralklänningar och alldeless för hårdsprejat hår för flickorna. De på dansgolvet vickade lite på rumpan eller fladdra med armarna i luften till Bag in da box medans de hårda grabbarna satt i baren och shotta jäger eller knuffa på varandra (och alla andra som kom i deras väg) På uteplatsen stog alla med en cigg i munjipan, bättrade på läppglanset för att i nästa sekund smeta ut det med kvällens fylleragg. Jag blir så less på detta montona samhälle där alla  tycks bli gjutna i någon slags social form som ska gälla för allt och alla. Vad sägs om egen vilja, egen åsikt eller bara egen klädstil?

Vart är mångfalden och vart är musiken som inte spelas på NRJ top tio? Och framför allt annat: vart är alla charmiga engelsmän som får en att skratta och snappa upp engelska slagord utan att för den skull bara ha siktet inställt på att få hem ett stycke lamkött för kvällen. Jag saknar London så det gör ont i själen på mig nu! Alla vänner, alla uppleveser, alla eftermiddagsfikan på Starbucks, de röda bussarna, de vackra parkerna, ja till och med trängseln på Oxford Street!
Den ständiga pulsen, det oförutsägbara livet; aldrig tråkigt om man inte själv valde det.

Varför kan inte Stockholm vara lite mer som London? Måste majoriteten av svenskar vara så inskränkt tråkiga?
Förändring tack!

Annat var det i London - God I miss it.