Body v.s Brain
Morgonvikt 53.5 -lägsta på länge! Väldigt länge...
Jag har efter månader med viktmisnkning/ökning börjat fatta att det nästan aldrig funkar att efterleva ens egna mat och motions scheman som jag ständigt sitter och filar ihop. Jag klarar inte av att käka 300 kcal per dag och sen motionera i 2 timmar, i alla fall inte mer än någon dag.
Då kommer nämnligen Herr Hets och knackar argt på dörren och tutar i mig att jag är väldigt sugen på vaniljfudge och jag lyssnar såklart och springer ner till affären....Och slutar i en förtvivlad kropp över toalettstolen. Sen börjar en ond cirkel av svält, hets, spyor och motion som tar knäcken även av den bästa. Och då har jag inte ens nämnt det psykiska.
Så nu när jag blivit lite äldre och klokare ska jag pröva en ny tenknik. Den går ut på att inte ha något speciellt matschema som jag följer slaviskt (bara för att slutligen misslyckas) utan att jag ska börja lyssna på "mitt inre" mera. Just nu har jag jättesvårt med hunger/mättnads känslor. Det är bara som en stor dimma av konstant sötsug hela tiden och det är jag mindre än nöjd med. Så jag tänkte försöka mig på att återta min kropps känslor och singnaler och se vart det bär vägen. Kanske upp i vikt, men mest sannolikt ner eftersom det inte är min mage utan min hjärna som skriker på vaniljfudge. Min hjärna tänker jag inte lyssna på, den är dum i huvudet.
Jag har egentligen ingen aning om vad jag gör men å andra sidan är det svårare att göra fel när jag inte har något strikt schema att följa. Gränserna för tillåtet och otillåtet är suddigare. Jag hoppas att ångesten ska minska till följd av det. Eftersom jag aldrig kommer få någon hjälp är det dags att ta saken i egna händer.
Sunda liv, here I come!
Jag har efter månader med viktmisnkning/ökning börjat fatta att det nästan aldrig funkar att efterleva ens egna mat och motions scheman som jag ständigt sitter och filar ihop. Jag klarar inte av att käka 300 kcal per dag och sen motionera i 2 timmar, i alla fall inte mer än någon dag.
Då kommer nämnligen Herr Hets och knackar argt på dörren och tutar i mig att jag är väldigt sugen på vaniljfudge och jag lyssnar såklart och springer ner till affären....Och slutar i en förtvivlad kropp över toalettstolen. Sen börjar en ond cirkel av svält, hets, spyor och motion som tar knäcken även av den bästa. Och då har jag inte ens nämnt det psykiska.
Så nu när jag blivit lite äldre och klokare ska jag pröva en ny tenknik. Den går ut på att inte ha något speciellt matschema som jag följer slaviskt (bara för att slutligen misslyckas) utan att jag ska börja lyssna på "mitt inre" mera. Just nu har jag jättesvårt med hunger/mättnads känslor. Det är bara som en stor dimma av konstant sötsug hela tiden och det är jag mindre än nöjd med. Så jag tänkte försöka mig på att återta min kropps känslor och singnaler och se vart det bär vägen. Kanske upp i vikt, men mest sannolikt ner eftersom det inte är min mage utan min hjärna som skriker på vaniljfudge. Min hjärna tänker jag inte lyssna på, den är dum i huvudet.
Jag har egentligen ingen aning om vad jag gör men å andra sidan är det svårare att göra fel när jag inte har något strikt schema att följa. Gränserna för tillåtet och otillåtet är suddigare. Jag hoppas att ångesten ska minska till följd av det. Eftersom jag aldrig kommer få någon hjälp är det dags att ta saken i egna händer.
Sunda liv, here I come!
Kommentarer
Trackback
