Hata måndagar, eller alla dagar kanske?
Är det inte fullkomligt underbart att vakna till klockradions skrän klockan kvart i sju när du på grund av en djävulsk förkylning fått på sin höjd 2 timmars sömn under natten? Max.
Jag har som resten av halva befolkningen dragit på mig en höstförkylning och den är fan inte att leka med. Näsan rinner och är täppt om vartannat, halsen river och mitt huvud känns segt som vingummi och tung som en tegelsten. Jag fick samla all styrka för att orka mig iväg på cykeln imorse, till råga på allt var det smällkallt och trafikköer. Usch. Jag vill inte ha höst, det är så jävla deprimerande. Som om jag inte hade nog av den varan...
Dagen bestod av 4 timmars föreläsning och 2 timmars individuellt grupparbete. Trots min dunderförkylning får jag leda gruppen eftersom de andra är smått dumma i huvudet och inte förstår sig på de mest basala saker. Hur svårt är det att skapa ett diagram i Word liksom!? Jag blir så trött när jag jämt ska hjälpa alla. När är det min tur att få hjälp?
Att jag precis missade tåget efter att arbetsdagen var över blev droppen och jag använde 10 av de 15 minutrarna som jag fick vänta på nästa tåg till att se vad pressbyrån hade att erbjuda som tröst. Jag kom ut med en Mars och 1 hg naturgodis. 5 minuter senare låg alltsammans i magen. Ytterligare 5 minuter senare ångrar jag vad jag ätit och förbannar mig själv över att jag har 45 min restid kvar innan jag är hemma, alltså är det inte lönt att försöka få upp nått.
Det var dock en aning skönt eftersom det inte lockar att spy när jag är så här pass förkyld, jag får stå mitt kasst och lära av mina misstag. Förhoppningsvis.
Väl hemma väger jag mig och faller ihop till en salvattensstänk klump som gråtande ylar ut sin ångest när jag får se siffrorna på vad jag är värd. Jag skulle lika gärna tatuera in misslyckad i pannan på mig, det är så uppenbart. Hade ingen ork till att springa bort ångesten så jag lägger mig på soffan och somnar snart av utmatting.
Och här sitter jag nu. Nyvaken och fortfarande lika fet. Näsan svider och har blivit röd efter alla de gånger jag torkat den med näsdukar. Huvudet bultar och magen känns äckligt full. Smaklökarna är lika med noll. Vilken sorlig människa.
Jag har som resten av halva befolkningen dragit på mig en höstförkylning och den är fan inte att leka med. Näsan rinner och är täppt om vartannat, halsen river och mitt huvud känns segt som vingummi och tung som en tegelsten. Jag fick samla all styrka för att orka mig iväg på cykeln imorse, till råga på allt var det smällkallt och trafikköer. Usch. Jag vill inte ha höst, det är så jävla deprimerande. Som om jag inte hade nog av den varan...
Dagen bestod av 4 timmars föreläsning och 2 timmars individuellt grupparbete. Trots min dunderförkylning får jag leda gruppen eftersom de andra är smått dumma i huvudet och inte förstår sig på de mest basala saker. Hur svårt är det att skapa ett diagram i Word liksom!? Jag blir så trött när jag jämt ska hjälpa alla. När är det min tur att få hjälp?
Att jag precis missade tåget efter att arbetsdagen var över blev droppen och jag använde 10 av de 15 minutrarna som jag fick vänta på nästa tåg till att se vad pressbyrån hade att erbjuda som tröst. Jag kom ut med en Mars och 1 hg naturgodis. 5 minuter senare låg alltsammans i magen. Ytterligare 5 minuter senare ångrar jag vad jag ätit och förbannar mig själv över att jag har 45 min restid kvar innan jag är hemma, alltså är det inte lönt att försöka få upp nått.
Det var dock en aning skönt eftersom det inte lockar att spy när jag är så här pass förkyld, jag får stå mitt kasst och lära av mina misstag. Förhoppningsvis.
Väl hemma väger jag mig och faller ihop till en salvattensstänk klump som gråtande ylar ut sin ångest när jag får se siffrorna på vad jag är värd. Jag skulle lika gärna tatuera in misslyckad i pannan på mig, det är så uppenbart. Hade ingen ork till att springa bort ångesten så jag lägger mig på soffan och somnar snart av utmatting.
Och här sitter jag nu. Nyvaken och fortfarande lika fet. Näsan svider och har blivit röd efter alla de gånger jag torkat den med näsdukar. Huvudet bultar och magen känns äckligt full. Smaklökarna är lika med noll. Vilken sorlig människa.
Kommentarer
Postat av: moi
Oj, din blogg var det ju hur längesen som helst som jag var inne på känns det som. hinner tyvärr inte läsa hela inlägget nu men jag gör det senare, lovar. ha det jättebra sålänge. kramar!
Postat av: Jessica - PCT
Usch, det lät som en tråkig dag, men hey. Det blir bättre in på veckan :)
Trackback
