Strawberrycheeks

Åh jag är så trött på mig själv! Fullkomligt urless på det här bergochdalbane-livet där man ena dagen är på topp, skitpeppad och hoppfull för att nästa krascha ner i avgrunden av ångest, förtvivlan och likgiltighet. Och det fånigaste är väl att allt det här bestäms av tre små, men o så viktiga, siffror. Vad vore jag utan vågen egentligen?

Eller ännu viktigare, vad vore jag utan hetsattackerna och spyeriet? Troligtvis smal och helt klart en mycket gladare person. Varför kan jag då inte bara kasta de ovanorna åt helvete och göra det jag har bestämt mig för. Det jag innerst inne verkligen vill och lever? för. Så dumt, jag är ju helt hopplös ibland.

Nu känns 54 kilo på måndag väligt långt bort, om jag inte på något mirakulöst sätt orkar gå ner 1,5 kilo på 2 dagar. Idag är en sån där dag då jag bara vill ligga hjärndöd i sängen men vi får gäster ikväll och helvetet börjar redan nu då jag måste hjälpa till med dammsugning och diskning. Köket tänker jag hålla mig låååångt borta från i alla fall.