Strawberrycheeks

Fy fan vad jag hatar min relation till mat. Hela mitt liv krestar mer eller mindre runt omkring det, det finns ständigt i mina tankar och jag är så djävulskt trött på det!

Som nu när mamma gick ut på en promenad. Perfekt tänkte jag, hinner jag säkert hetsa några mackor och resten av pralinasken som de fick igår av gästerna. Vem tänker så egentligen? Men när jag hittade pralinasken (undangömd i hennes garderob bland kläder för att jag inte ska äta upp alla) så brast det. Är det såhär jag vill ha det? Jag kan aldrig slappna av, känner att jag ständigt måste vara på min vakt och varsamt dölja mitt sjuka beteende. Mitt sjuka liv.

Så jag stoppade tillbaka pralinasken och tog några skedar keso istället, fick för mig att jag var hungrig...Men sen ändrade jag mig igen, gick tillbaka och tog ut alla mina favoritchoklader och la dem i en platspåse. Tillsammans med chokladen i påsen hällde jag diskmedel och tog sedan fram morteln och bankade sönder de jävla pralinerna. Såg de gräddnougaten mosas samman med jordgubbstryfflar och grönt diskmedel. Ljudet av nötterna som krossades och blandades till en seg brun-grön röra gjorde mig på bättre humör. Lite lättare att andas, liten mindre klump i magen, lite mindre choklad på jorden för mig att hesta och spy.

Så ett tips - när ni känner för att äta upp allt i hela skafferiet, kyl och frys. Ha sönder maten, krossa den, misshandla den, spotta på den, slit den i stycken! Se också till att göra den oätbar (typ blanda ner diskmedel) Det är dags att ge igen...