Voices from the past
Alla, verkligen alla finns på Facebook! Har man tråkigt kan man spendera timmar letandes efter gamla kärlekar eller försöka hitta någon ful bild på sin ärkefiende. Ibland hittar man fula bilder på sig själv...
Idag så fick jag till min överaskning se att min biologi/idrottslärare från högstadiet hade "addat" mig, det var som fan! Han tillsammans med Geografiläraren (vilket var hans barndomskompis och partner in crime) är absolut de bästa lärarna jag någonsin haft, så otroligt duktiga, inspirerande och jordnära. Jag saknar dem! Blev nästan lite rörd när han skrev att han knappt kände igen mig men att jag verkade vara "samma fina, mysiga tjej som förut". Åh vad de orden värmde!
Jag satt och tittade igenom hans bilder, remenissade gamla minnen från grundskolan då livet bara var en stor lekplats där det värsta som kunde hända var att den bästa gungan var upptagen. I högstadiet gick jag gick i en klass med 6 tjejer och 21 killar, med friluftsaktiviter som inriktning. Med andra ord var vi ena riktiga skogsmullar. Trots att vi bodde i förorten...En ganksa annorlunda blandning få lov att erkänna. Under de förhållandena var utseende, mat och killar inte alls viktiga. Jag minns aldrig att jag tänkte så, det fanns liksom inte i min tankevärld.
I skogen såg alla ut som...ja? friluftsmänniskor. Ordentliga kängor, vindjackor och hår som luktade lägereld och var fullt av granris. Smink? Vad var det för något? Mat nojade vi aldrig över. Galna av hunger slängde vi oss över korvpaketen efter att ha padlar kanot en halv dag och jag minns att vi hade tävlingar om vem som kunde äta flest marshmallows, efter den 14:e var det inte lika gott längre...Dessutom, i en klass med 6 tjejer och 21 killar var det aldrig någon större konkurens om dem, de flockades runt oss, vi var drottningarna som hade dem mer eller mindre lindade runt lillfingret. Men ändå var de "bara" kompisar. Ingen press.
Så mycket har skett sedan dess. Mycket bra, men också mycket som jag skulle vilja ha ogjort. Aldrig i mitt liv trodde jag som 14-årig friluftsmänniska som inte visste vad LCHF-dieten var eller än mindre ätstörningar innbar att jag tre år senare skulle stå på näsan i toaletten var och varannan kväll.
Läskigt hur livet kan förändras...
