Strawberrycheeks

Idag lämnar jag tonåren och blir 20 år. Kan inte fatta var tiden tar vägen. Hur hamnade jag här? På högskolan med långvarigt förhållande och ett år utomlands på nacken? Och just ja, en ätstörning på köpet. Det var ju nyss jag satt nere vid Norrvikens strand och drack tjuvade 5,2:or med kompisarna.

Då var alkohol något förbjudet, idag har jag lika mycket rätt att köpa en flaska rött som vilken förnäm vinfinsmakare som helst. Idag är det istället mat som är förbjudet. En fralla med ost och skinka blir i mina ögon till ett ångestframkallande begärligt dödsgift, något som jag aldrig skulle ens kommit i närheten av att tänka som 15-åring. Hur tiderna förändras.

Kanske skulle byta ut mitt matmissbruk mot sprit? Jag vet då i alla fall ingen alkis som är så tjock som jag, även om ölmagen kanske inte är så lockande. Nä fy fan, jag gillar inte ens att dricka, tycker bara om den där luddiga tillvaron då allt plötsligt blir lite mer tillåtet och allt lite mer fniss-vänligt. Godis är i alla fall gott de första två tuggorna inbillar jag mig.

Sen är det aldrig en god idé att byta ut en dålig vana mot en annan, vilken som nu skulle vara värst?

Jag har föressten sökt proffesionell hjälp nu och kommer inom snar framtid hamna på SCÄ. Skräckblandad förväntan är det minsta jag kan säga. Försöker att inte tänka på det utan ta en dag i sänder, går bra ibland men helgerna är jävliga. Mina sår på knogarna har nästan läkt nu i alla fall och jag borstar tänderna oftare om kvällarna än sköljer den med munskölj för att få bort kräklukten nu. Framsteg antar jag. Känner mig fortfarande mindre värd än dammet under sängen min.

Kämpa.