54.8

Där sprack det. Både 55:an och fastan to slut imorse. Och tur var väl kanske det för ja var som en zombie när ja vaknade av en skränig 107.5 kvart i sex. Jag tror aldrig jag önskat att få bara vrida på mig och somna om så mycket som i denna morgon, det ända som fick mig upp ur sängen var att titta på vågen. Och även om jag klarat vad jag satte upp som mål känns det mest som en droppe i havet, med andra ord - jag är fortfarande fläskig.

Frukosten blev en rejäl sådan. En stoor tallrik youghurt, 2 ägg med massor av kaviar och så en salamiskiva på det. Det kändes som om livet höll på rinna ur mig, all hyllning till de som klarar att fasta i fler än två dagar. Ja är inte en av dem tyvärr.

Nu väntar en 8 h arbetsdag och ja hoppas verkligen att min frukost kickar igång så jag blir människa igen. Hoppas bara jag inte går upp allt nu för att jag börjat äta igen...

Kramar!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0