Strawberrycheeks

Känner att jag måste skriva av mig lite om helgen, trots att jag sitter i fikarummet och någon lätt skulle kunna titta över axeln och "komma på" mig så måste det ventileras, förhoppningsvis känns det bättre då och egentligen är det nog ingen här på jobbet som skulle förstå eller ens bry sig om sådana här problem. Jag orkar inte bry mig just nu.

Helgen gick åt helvete kan jag ju konstatera. Hade sagt att vågen skulle visa 55 kilo på söndagmorgon men det är inte lätt när man åker iväg med både pojkvän och mamma (mina två värsta mat-poliser) till landet över helgen. Där går man och såsar hela dagarna och det mest fysiskt krävande har varit att ta sig upp på morgonen och lägga sig i solen eller plaska runt i sjön. Men å andra sidan har det varit väldigt psykist jobbigt att vara där. Det är isolerat, ingenstans att komma undan och som sagt inte så mycket att göra. Förutom att äta förstås. Mat och godsaker för ett helt kompani och jag kan absolut medge att jag tillhör den skaran som går och småäter om det står en godiskål framme för att sedan ändå proppa i mig grillad fläskkarré med potatissallad och glass med hallon till efterrätt. Jag har inte haft någon karaktär eller självdiciplin what so ever.

Det blir inte bättre utav att man får besök av släktingar som har varit på Cloettafabriken och överlämnar inte mindre än 10 st kexchoklader enbart till mig. Behöver jag säga att de + 5 skinkmackor blev till en enorm hets igårkväll för att ladda ur alla känslor som byggts upp under helgen? USCH. Jag fick upp långt ifrån allt så i ren panik springer jag några kilometer för att sedan hoppa i vattnet och svalka av mig, jag måste ju sett tokig ut.

Sen när jag kommer hem väger jag mig och får en chock. 58.3 kilo, så mycket har jag inte vägt på nästan 2 månader, fy farao vad hemskt! Jag bryter ihop totalt och sitter på köksgolvet och halvgrinar, jag är så trött på det här livet. Jag orkar inte kämpa, jag vill inte misslyckas ytterligaren en gång. Jävla liv, dumma tankar, äckliga jag.

Middag Typ samma som lunchen men mera och med två melonskivor till efterrätt

Kvällsfika Te var det tänkt. Men när det är uppdrucket får jag hjärnsläpp och börjar äta av min omelett som jag ska ha till lunch imorn, sen vidare till rostbiffen och keso som jag sköljer ner med vispgrädde. Varför!?

20 min cykling
10 min löpning
100 m simning

Det måste peka ner på vågen imorgon!

Nu har jag stått och stampat på samma vikt (går ner ett kilo för att sedan gå upp det igen) i över en månad. Jag är grymt less på att aldrig komma någonvart så nu tänker jag börja precis idag, mitt i veckan, med att på allvar gå ner i vikt. Jag ska faktiskt till Turiket i en vecka och den vistelsen lär ju bli väldigt lättklädd...huvaligen.

Provade bikinis idag och jag skämdes ihjäl för hur min kropp ser ut! Här har jag gått och trott att jag sett helt ok ut men jag är ju för i helvete fläskigare än någonsin, så äckligt! Magen är som vanligt värst. Den dallrar, hänger och flödar över bikinikanten för att inte tala om hur det ser ut när jag viker mig dubbel,den är ju som värsta puckelpisten! Inte konstigt att jag ser så fläskig ut, började veckan med att ligga på äckliga 57.2 kilo. Till på söndag vill och ska jag fanimig ligga på 55 kg, har jagat den siffran SÅ länge nu!

Har egentligen inget uttänkt mat- och motionsschema men jag kör på lite kolhydrater och mycket vardagsmotion - det kommer man ganska långt på. Får se på söndag hur det har gått och om det blir några tillägg/ändringar.

Söndag:
v.30 ~ 55 kg Övrigt Jobbar 9 h/dag så träningen blir lidande...Ska försöka simma och promenera så mycket jag hinner och orkar.

v.31 ~ 54 kg Övrigt Åker till Norrland i två vecker och där ska det hårdtränas, hoppas att min "glutenintrolerans" håller mig undan från det hembakta fikabrödet...

v.32 ~ 53 kg Övrigt Blir en hel del festande denna vecka, får verkligen se till att ta det lungt med spriten...

v.33 ~ 52 kg Övrigt Åker till Turkiet i slutet av veckan och då måste dallret ha minskat, helst helt borta!

Vägning varje söndagmorgon och vikten som visas då bestämmer och jag lyckats eller misslyckats med veckans mål, alltså om jag är en bra människa som är lycklig eller en dålig person som inte förtjänar något i livet. Så känns det ju.

Jag skulle vilja snitta ungefär 1.5 kilo i veckan, men av erfarenhet vet jag att jag tar mig vatten över huvudet om jag försöker gå ner för mycket för snabbt. Det brukar hålla i någon dag tills jag faller för trycket och hetsar likt en björn inför vinteridet. Då detta händer känner jag mig som det mest misslyckade människa på denna jord och viktnedgången brukar stanna av, jag tappar motivationen totalt. Så denna gång tänkte jag vara lite snällare mot mog själv och bara gå ner 1-1,5 per vecka. Men om jag inte klarar det så är jag verkligen världens mest misslyckade människa, finns inga ursäkter.

Tänker inte lova någon spyfri framtid, det verkar skita sig varje gång jag lovar saker och därför lägger jag bulimifri-löftet på hyllan ett tag. Det känns viktigare att gå ner just nu än att försöka hålla fingrarna ur halsen, när jag väl är nöjd med vikten kan jag ta tag i spyeriet. Men såklart ska jag försöka undvika hets/spyor. Stay Strong.

Det märks att mamma är hemma. Redan igår var hon på mig och hade korsförhör över vad jag ätit under veckorna och trots att jag ikväll proppade i mig fyra(!) färsbiffar, sallad, tomat, gurka och säkert 2 hg naturgodis framför ögonen på henne så är hon ändå orolig för att jag äter för lite, jag vet verkligen inte vad jag ska göra för att få henne att sluta bekymra sig. Att äta som jag gjorde ikväll var ingen hit eftersom min stackars mage inte alls är van med att behålla så mycket mat så jag fick världens magont efter middagen och däcka på soffan av trötthet och en överfylld magsäck.

Jag vill verkligen inte hålla på att gömma mat för henne, tycker att jag med mina 19 år är för gammal för att hålla på så, jag får faktiskt välja själv vad jag äter och inte äter. Hon tycker jag äter ensidigt, och visst det kanske jag gör...men aldrig att jag tänker börja äta ris, pasta och bröd i de mängder som jag brukade B.L (Before London). Det var nog svårt att vänja sig av vid det och jag vet att jag kommer hetsa och må dåligt som fan om jag så bara skulle smaka. För att inte nämna gå upp flera kilo. Jag hörde så sent som idag på radion att det inte är mängden kalorier som är det viktigaste att tänka på vid viktnedgång, utan mängden kolhydrater. Äntligen att folk börjar fatta det.

Min första spyfria dag på över en vecka, även om middagen var mer eller mindre en hetsartad då jag klämmde i mig biffarna på mindre än fem minuter - var hungrig som ett djur och ville visa Mamma hur mycket jag kan äta.

Är sjukt orolig för vågen imorgon. De senaste veckorna har jag pendlat mellan 56-57 kilo, det är jävligt svårt att spräcka 55 kilosgränsen. Jag satsar mitt liv på att jag inte kommer göra det imorgon heller. Men fan att jag ska komma under 55, tålamod mina vänner. Tålamod och viljestyrka!