En andra (tusende?) chans

Ställde mig med en stor klump i magen på Herr Våg imorse, gårdagens hetsar skulle inte se snyggt ut på displayen. Gissa då om jag blev förvånad när den slutade räkna äckliga kilon fram till 53.8 Jag tror inte på det för en sekund utan väger mig igen. 53.7 kilo denna gång.

Med en känsla blandad av lycka och oförstående går jag en runda i lägenheten, byter lakan i sängen och tar in tidningen. Sen går jag och väger mig igen. 53.8. Igen. Då måste det vara sant, jag är under 54. Hur i helvete kan det stämma när jag inte ens spydde upp de två tallrikar blåbärssylt blandat med grädde och valnötter som jag slevade i mig innan jag somna på soffan igår?

Denna dag kan jag ärligt säga att jag gillar min kropp. Eller i alla fall dess förmåga att göra sig av med blåbärssylt, grädde och valnötter så att det inte syns på vågen. Den ser dessvärre fortfarande lika fet ut i spegeln. Men ändå, känns underbart att vara under 54. Det här blir förhoppningsvis min startbräda för en bra period. Fan vilken tur jag har.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0