Strawberrycheeks

Var med en kompis på en mässa idag om utlandsstudier, så mycket som lockade och lät intressant. Australien är min dröm. Men det stannar nog på drömstadiet tyvärr, om inte någon har lust att sponsra mig med en sådär 80 000 för att plugga Turism på Guldkusten? Jag skulle sluta spy/hetsa på fläcken om jag fick den chansen. Vill så gärna.

I alla fall drog vi och käkade efteråt och till min stora förtvivlan/hetsglädje hamna vi på en Kinakrog som hade helgbuffé. Jag tog en, två och tre gånger. Sedan när de kom och frågade om man ville ha friterad banan med glass till efterrätt skakade min giriga hetsätare innombords jakande på huvudet. Efteråt drog jag en lögn om att jag skulle hjälpa mamma med tvätten och halvsprang till affären för att köpa på mig naturgodis/plockgodis. De åt jag på vägen hem och jag tror aldrig min mage varit så sprängfylld som idag. Jag mådde nå så fruktasvärt illa och hade nästintill förlossningskramper så att jag knappt orkade mig uppför trapporna och in i lägenheten. Där vet ni vad som väntade. Men fan heller att allt kom upp, bara äcklig yakinikusås och colanapparna kunde jag urskilja i porslinsdjävulen. Efterår var min mage forfarande tung som en tegelsten och stort som ett berg. Men inte stoppade det mig från att äta mer...

Resten av kvällen har jag ätit fransk getost, vindruvor, nektariner, xxx antal pistagenötter och två skålar glass. Det var först efter att glassen hade slinkt ner som jag drog mig till badrummet för att sluta cirkeln, och nu sitter jag här och ångrar mig medans den bittra smaken av ost och syra hänger sig kvar i munnen. Varför gör jag såhär frågar jag mig för 126:e gången? Kan någon klok människa svara på det? Och kanske viktigast av allt, när tar helvetet slut? Jag väntar fortfarande...