Mitt i eländet

Jag började 2009 på det värsta sättet någonsin. Full och sugen på chipspåsen och daimen som fanns hemma började jag hetsäta medans killen låg i sovrummet brevid. Trots vattenkranen på högsta ös så hörde han spyeriet och morgonen därpå ställde han mig mot väggen. Jag har aldrig kännt mig så illa till mods. Skam, äckel, misslyckad, ilska, ångest, så många känslor som snurrade runt i skallen på mig. Värdelös kanske var den som kändes starkast

Jag berättade allt. Och han lyssnade, frågade om "sjukdommen" och kramade om mig. Det var så skönt att gråta ut i hans famn. Men nu har eländet börjat. Han vill verkligen att jag ska få hjälp och har anmält mig till gruppsamtal för de med ätstörningar. Jag tänker inte gå. Aldrig som jag ser ut just nu. Jag är tjockare än någonsin. Har gått upp 4 kilo sen i somras. Hatat allt fett och att jag är så svag för att gå ner och inte hålla kvar det utan falla för frestelserna och hetsa. Ner ett kilo, upp två. Tjock, tjock tjock. Dallrande äckliga varelse. Jag förtjänar mitt fettfängelse.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0