Morgonstund = pepparsalami i min mun

Känns som om dagarna i sängen med brännskadorna har vännt vinden i min riktning igen. Förut har det funnits dagar då det tagit emot att gå ut på en promenad men nu uppskattar jag verkligen att få komma ut och röra på mig. Det är inte alla som kan det minsann. Dessutom gick jag ner i vikt när jag låg där i mina krämpor och har fått en välbehövlig skjuts i rätt riktning. Med en ny diet och en en strörre uppskattning för livet tror jag det här kommer gå vägen, på allvar.

Började med den nya Low-carb dieten igår och idag står vågen på -3 hg. Hur underbart som helst att få äta i princip obegränsat med pepparsalami och ändå loosa vikt. Först kändes det som om någonting var lurt, det här är ju inte "nyttigt", tänk om allt low-carb snack är bullshit och det slutar i att jag blir ännu fetare än vad jag redan är!? Men eftersom vågen stod på minus imorse så ger jag det en chans. Måste bara köpa mer ost, har redan käkat upp halva paketet =)

Det enda som inte är så positivt är min andedräkt just nu. Tänk er kaffe, pepparsalami och cheddarost blandat med "morning breath". Jag slutar aldrig äckla mig själv haha...Men den bjuder jag på ;)

Hoppas ni får en fin dag sweetharts, lots of love från en glad svenska.

NU → bortsta tänderna!

In my head

Måste fasta, måste träna, måste vara trevlig, smart, och älskvärd. Måste planera, måste hitta ultimata presenten, måste städa, måste tvätta. Måste klippa topparna, måste smörja in mig, måste fila naglarna. Måste ha kontroll. Måste vara bäst på allt. Måste vara perfekt.

Tvångstankar, någon?

Fröken Low Carb

Nu sprack ju fastan i och med den grekiska salladen och allt annat som jag stoppat i käften under dagarna. Jag funderar istället på att köra en low-carb diet som ett sista försök nu veckorna innan jag åker hem. Just en sådan diet var min inkörsport i vikt-träsket vid 13 års ålder. Jag läste en tidining (Amelia?) där det stod om Atkinsdieten och eftersom jag var ett barn som älskade bullar och godis hade jag en del att ta av så jag bestämde mig för att ge den ett försök. Den sommaren gick jag ner 7 kilo + att jag växte 5 cm. På hösten kom jag tillbaks som en ny (snyggare) människa och det var den bästa kicken någonsin att höra från alla hur lång och smal man hade blivit. Skulle nog vilja påsta att det sedan dess gått upp och ner, smalast minst tjock var jag på hösten i 2:an på gymnasiet. Mitt mål är att knäcka den vikten.

Insåg idag att under den dryga månaden som jag haft bloggen har jag bara gått ner ynka 5 kilo. Känner mig som den största hycklaren någonsin när jag predikar och nyttiga middagar, promenader och om att inte hetsäta/spy när det är precis vad jag inte gör. Visst har vissa dagar gått bra men en viktnedgång på 5 kilo under en dryg månad bevisar att jag fuskat en hel del. 

Så nu är det dags för sista etappen innan jag åker hem. Kommer köra en diet bestående av till mestadels proteiner och grönsaker med ett lågt kolhydratintag, närmare bestämt under 20 g kolhydrater per dag.

Såhär ungefär kommer maten under en dag se ut för mig de sista tre veckorna:

Frukost Orkar/hinner aldrig äta frukost ändå. Kopp kaffe med mjölk?

Lunch 1 ägg + ost (50 g) och skinka (50 g).

Middag Ca 100 g räkor och grönsaker (typ tomat, broccoli, gurka och sockerärtor) 

Allt som allt blir detta ca 12 g kolhydrater. Alltså har jag "råd" att äta lite till, men jag tycker mängden mat är lagom som den är. Känns skönt att inte ligga precis på gränsen av vad som är tillåtet. Kaloriinnehållet är inte lika viktigt i en sån här diet men för de som undrar har jag räknat att det hamnar på ca 500 kcal.

Motion När jag kan röra mig normalt igen ska jag gå ut på promenader i minst 1,5 timme, som förut. Sittupsen vet jag dock inte hur de blir med...de funkar aldrig på mig iaf. We'll see.

Ska bli spännande att se om det ger lika goda resultat denna gång, någon annan som kör/tänker köra en Low-Carb och har ytterligare tips?

Segerrecept?

Idag orkade jag mig ur mitt säng-fängelse och ställde mig, alltid med skräckförväntelse, på vågen. Den blinkar till och stannar på 57.0 blankt. What? Väger mig igen. Den står och velar mellan 56.9 och 57.0 men stannar sen på sitnämda igen. Och igen. Hur är det möjligt? Spelar min våg/kropp mig ett spratt?

Det kanske bör sägas att så sent som i måndags vägde jag över 59 kilo. De senaste dagarna har jag inte gjort mycket annat än att lega i sängen och tyckt synd om mig själv. Förbannat mig själv över att jag bränt sönder kroppen så att jag inte ens orkar ut på en liten fjuttig promenad. Jag har inte andats in frisk luft sen i söndagskväll.

Ätit har jag också gjort. Igårkväll gick det ner ett halft paket Ben & Jerrys medans jag tittade på Sommartorpet. Jag har också de senaste dagarna tryckt i mig bl.a. gurka, kaffe, fetaost, räkor och majonäs! Hur kan jag då ha gått ner 2 kilo på fyra dagar, kan någon förklara det för mig?

Mitt i prick

Fick syn på denna bild idag och min blick liksom fastnade. Länge begrundade jag före och efterbilden. Detta är jag tänkte jag hela tiden. Eller rättare sagt, bilden till vänster är jag. Det är ungefär så jag ser ut just nu, fast röd och med blåsor över hela ryggen och benen. Äckel.

Bilden till höger är mycket mindre kräkframkallande och det är så jag inbillar mig att jag snart ska se ut. Mer eller mindre.
Sen när jag slitit ögonen från bilden tror vet jag starkare än någonsin. Kan hon så kan banne mig jag också. Så just nu har jag slagit ett vad med mig själv och tjejen på bilden om att jag ska bli minst lika smal som hennes efterbild.
Så det så.



Tankegångar kring en kanelbulle

Det ligger en kanelbulle på bordet brevid mig. Den är nybakad och doftar sådär underbart gott som bara nybakade kanelbullar kan göra. Doften fyller hela rummet, det finns ingenstans att undkomma den. En kompis kom in med den och sa att hon hoppades den kunde få mig att må lite bättre. Så gulligt av henne. Så otroligt fel av henne. En kanelbulle är det sista som skulle få mig att må bättre just nu.

Jag sa sanningen, "jag mår illa och vill inte ha den, tack ändå". Okej, men jag lämnar den här på bordet om du skulle ångra dig sa hon då och lämna mig ensam med kanelbullen. Så här ligger den nu, och doftar. Jag vågar knappt titta på den. Om jag håller ögonen på den för länge är jag rädd att den ska trollbinda mig, locka mig att sätta tänderna i den. Dess ljuvligt varma innanmäte med det knapriga pärlsockret har lurat mig förut. Jag ska vara stark den här gången.

INTE FALLA FÖR FRESTELSEN.


Edit: Kanelbullen ligger nu i papperskorgen dränkt i sminkborttagning. What a waste.


Nya saker i görningen...

Håller på att klurar på ett nytt matschema eftersom det förra misslyckades så totalt, jag gick ju upp i vikt sen förra veckan. Nog för att detta inte hade så mycket med maten att göra eftersom jag sumpade riktlinjerna och svullade i fem dagar istället. Aja, känns som jag behöver något nytt. Ska reka lite och återkommer senare. Det lutar åt att jag drar en favorit i repris, funkar alltid på mig, yey!

När ska jag lyckas?

Jahapp, där flög den fastan ut genom fönstret. Har precis proppat i mig en Grekisk sallad och känner mig tämligen äcklad av mig själv. Gott var det också, hatar att jag älskar fetaost. Passar väl bra till ett fetto som jag. Ingen chans har jag att motionera bort den heller. Aldrig att jag orkar ut på en promenad när jag inte ens kan böja på benen. FAN.

Vill bara vara blek och böjbar igen, då hade jag inte legat här i sängen som en fånge av min egen smärta. Så patetisk jag är. Mindre än tre veckor kvar! PANIK! Jag kommer komma hem som värsta fettot och ingen kommer tycka att jag har förändrats till det bättre, varken ytligt eller inombords. Just nu känner jag mig besegrad, jag förlorade slaget.
Men kriget är inte över än!

The things I do to myself...

En Sprite Zero, det är mitt totala kaloriintag denna dag. Wow kanske ni då tänker, det är ju nästan ingenting! Men sen har jag också spenderat hela dagen, med undantag från en halvtimma imorse, i sängen. Vilken värdelös dag. Varför varför skulle jag bränna sönder min kropp så fördömt! Jag trodde det gjorde ont med en "ny-spydd" hals men det här är ju löjligt.

Precis varenda liten rörelse känns som små nålar som sticks in i det röda skållheta köttet och mina rörelser är minst sagt begränsande. Jag kan inte sitta ner på toalettstolen ens. Om jag gjort det hade jag antingen svimmat av av smärta eller så hade mitt skin spruckit, det är jag övertygad om. 

Jag provade att smörja in mig med Aloe Vera kräm men fy satan vad det sved! Finns ingenting jag kan göra - förutom att vänta. Jag känner mig så handikappad, kan knappt göra någonting. Helvetes jävla skit. Imorgon måste jag jobba också, om ni inte hör något av mig på senast onsdag så överlevde jag inte morgondagen. Please just kill me.

Smärta är bara förnamnet

Ännu en måndag, ännu en misslyckad vikt-vecka. Skillnaden den här måndagen är att jag är totalt jävla sönderbränd. Har solblåsor från nacken ner till vaderna, är röd som en kräfta på resten av kroppen och varje rörelse känns som tusen nålar. Smärtan är obeskrivlig, har aldrig brännt mig så här mycket. Låg i feberfrossa hela gårdagskvällen och bara önskade att någon skulle komma och skjuta mig så lidandet tog slut. Fy fan.

Brighton var (om man bortser från mina brännskador) en riktig tiopoängare. Vi badade, gick på tivoli och strosade omkring i staden. Helt underbart var det. Om ni någonsin åker till England under sommarsäsongen, se för guds skull till att åka dit! Det var som att vara vid medelhavet, minus alla sliskiga greker.

I alla fall. STORT misslyckande från min sida vad gäller viktmålen, jag är så långt ifrån ca 56 kilo (som var veckomålet) jag kan komma. Funderar på att fasta denna vecka eftersom jag mår duktigt illa av solbrännan och inte är det minsta sugen på att äta. Nackdelen är att varje rörelse jag gör smärtar så någon motion lär det inte bli av tills detta helvete lagt sig. Jag borde verkligen veta bättre. Jag såg ut som Silas innan vi åkte till Brighton och ändå är jag för snål för att köpa solkräm. Jag har lärt mig min läxa. Jag vill gärna inte sluta med maligt melanom tack.

Får se hur detta artar sig, just nu vill jag bara riva bort all hud (och sådär en 10 kilo i samma veva) och kunna röra mig som normalt folk. Jag ska påpeka att jag är en person med hög smärtgräns, men detta är bland det värsta jag varit med om.
Så använd solkräm för guds skull!

Life is a Rollercoster...

En dag motionerar jag i tre timmar, äter 300 kcal och är jättepeppad för att nästa dag trycka i mig 3000 kcal, sitta inne hela dagen och titta på film när solen skiner och må piss. Ärligt talat så vet jag inte hur länge till jag klarar av det här "Bergochdalbane-livet". Jag är så trött på mig själv. Idag var en dålig dag. Har gråtit floder över scenerna i Schindler's List medans jag tryckt i mig chips, glass och smågodis. Hade inte ens orken eller värdighet nog att spy upp det. 

Men imogon blir en bra dag. Då ska jag nämnligen med en vän till Brighton och se vad den staden har att erbjuda. Jag ser fram emot det, allt förutom badandet. Vi har gjort ett vad om att ta ett första (och troligtvis enda) dopp i den Engelska Kanalen, lär ju vara askallt. Men det är inte kylan som skrämmer mig, det är faktumet att visa sig i bikini. Jag skäms något så enormt, jag äcklas av valkarna och vill bara sjunka genom jorden varje gång bikinin åker på. Hon är dessutom, 1,80, snyggsmal och har killerboobs. Hej ångest.

Oh well, det kunde vart värre. Jag sitter inte i något koncentrationsläger och andas in röken av min mördade och brända familjemedlemmar. Ibland behöver jag sätta saker i perspektiv, jag har ju på något vis satt mig själv i den här skiten? Jag orkar inte ens reflektera över hur jag kom hit, kan bara konstatera att jag en gång i världen var en mycket gladare människa. Jag saknar henne, men jag vet att hon finns kvar därinne, och längtar efter ett normalt liv.

Jag måste rycka upp mig, så patetiska problem jag har. Egentligen är det lätt. Gå ner i vikt, åka hem och börja ett nytt liv - det är min agenda för den kommande månaden. Inte svårt alls. Det är jag som gör det komplicerat. Jag måste sluta umgås med mig själv och mina tankar så mycket, blir bara rörigt. Jag vill ha det ordnat. Kontroll. Enkelt. Lätt. Lyckligt.

Nu ska jag slänga alla godispåsar och tomma glasspaket och "start fresh" för hundrafemtioelvte gången.
Fy fan vad hopplös jag är. Ångrade mig, jag är inte hopplös. Det finns alltid hopp. Till och med för mig.

Tack för ni som tror på mig, ni är guld värda.


Grattis på Nationaldagen?

Jag har just spenderat de senaste 50 minutrarna med att försöka gnugga bort spya med min tandborste från heltäckningsmattan i mitt rum. ÅNGEST

Det ger er nog en bra idé om hur min gårdag var. Jag önskar jag kunde berätta men jag minns inte mycket. För taggad = för mkt sprit  = dåligt slut på kvällen. Om min kompis inte hade tagit hand om mig och sett till att jag hade nycklar, pengar och telefon med mig, om inte den där taxin hittat mig när jag vandrade runt i Camden (som är waaay off från vart jag bor och ett "bad place" om nätterna) hade jag säkerligen inte suttit här just nu. Minns att jag spydde röda (blod eller alkohol?) floder när jag satt och vänta på bussen. Pratade med en blond australienare om mitt förhållande i säkert en halvtimme, vi satt där och reflekterade över livet mellan blossen, det var väldigt märkligt.  Hur i helvete kunde jag göra mig förstådd på engelska i det skicket? Eller så kunde jag inte det...

Vaknade upp med gårdagens klänningen och hawaiikransen runt halsen i ett rum som stank mer än avloppsklegg. På golvet låg en tom godispåse och chipssmulor.
Ja - jag hade försovit mig. Ja - alla mina pengar var borta. Ja - jag förtjänar inte att leva.

Behöver jag säga att jag hatar mig själv mer än Hitler och alla krig på jorden sammanlagt?

P.S Jag har gått ner ett halvt kilo sen igår i alla fall.

Rise and Shine!

Ny dag, nya möjligheter att lyckas. Om tio minuter går jag ut genom dörren på en lång morgonpromenad och sen bär det vidare mot Tesco. Vågen låter jag bli idag, vet att jag gått upp men jag vill inte veta hur mycket...

Har glömt att jag ska fira en kompis födelsedag ikväll. Jag ser faktiskt fram emot det. Det blir garanterat tårt-fritt och ingen middag ska vi äta tillsammans heller, blir en vända på krogen istället. Så idag måste jag kompesera både för allt jag åt igår och för det eventuella vätskor som kommer sköljas ner ikväll...I better get moving.

Sacrificing is giving up something good for something better

EDIT Jag kunde inte hålla mig borta från vågen...3 hg har jag gått upp. Inga tankar om det, de ska ända bort snart.
→ NU ut i solen!

Imorgon är en annan dag

Fy farao vilken dålig dag. Inte vädermässigt sätt, solen tittade faktiskt fram några gånger under dagen. Men matmässigt sätt har den varit riktigt usel. Har lugnt passerat över 1000 kcal idag, och det var länge sedan jag åt så mycket och inte spydde upp det efteråt. Vilken hemsk känsla det är att gå runt med mycket mat i magen och verkligen se hur uppsvälld och tjock den är. Huvaligen.

Efter min portion havregrynsgröt(!) som jag dränkte i hallon, kanel och hjortronsylt satte jag ner foten och bestämde att nu får det var nog. Jag vill inte sjunka lägre än jag redan gjort så jag tog på mig min farfarsskor och gick ut på en nästan 2 timmar lång promenad i Hyde Park. Var tvungen att komm ut ur huset = bort från maten, dessutom hinner man tänka på en hel del när man går och strosar där bland svanar och pilträd.

Jag reflekterade bland annat på vad det var som gjorde detta till en dålig dag. Var det för att vågen stod på + 3 hg imorse? Var det för att jag blev stressad på stan och inte han med min tänkta motion? Var det för att jag hade lite att göra på jobbet = kunde gå och småäta hela dagen? Jag vet inte, och bestämde mig att inte fundera mer på det.
Gjort är gjort och jag får stå mitt kast.

När jag kom hem från kvällspromenaden gömde jag mina flingor, de står framme och jag har gått och stoppat näven i paketet hela dagen. Out of sight, out of mind hoppas jag. Dessutom slängde jag lite mat som jag inte tänker äta eller har blivit gammal, ska ändå mathandla imorgon. Har skrivit upp en strikt lista på vad som ska inhandlas, och sen är det vad som ska hamna i min mun. Ska inte falla för de andras godsaker som de mer än gärna bjuder på (delar kyl och frys med de jag bor med) utan jag ska sitta där med mina sockerärtor och vara nöjd med mig själv. Så, nu är det bestämt.

Står dock lite i valet och kvalet om jag ska köpa kalkonskivor eller räkor... vad är bäst tror ni? 

Tack för alla fina kommentarer, ni är verkligen underbara. Hoppas det går bra för alla imorn, det ska det för mig iaf!


Jag föll...

Ni trodde väl inte jag skulle klara dessa fyra veckor felfritt? Jag hade hoppats på det och trodde verkligen att det skulle gå längre än tre dagar innan det slog slint i skallen för mig. Men tydligen inte.

Morgonen började bra, jag drack ett glas tranbärsjuice, gick den 45  min långa promenaden till Oxford street där jag inhandlade två sommarklänningar. Allt bra hittils. Men sen drog handlandet ut på tiden, jag var tvungen att ta bussen för att hinna till jobbet (hade tänkt gå samma väg tillbaka) och sen dess har min dag varit allt annat än tip top.

Jag åt lunch. Jag åt middag. Och så åt jag lite till. Får bara ångest av att skiva upp allting men jag har räknat ut att hela kalaset hamnade någonstans mellan 600-700 kalorier. Det är absolut inte bra och jag skäms. Samtidigt som jag vet att det hade kunnat sluta mycket värre. Allting ligger kvar i magen och jag åt inget "svartlistat". Men likväl känns dagen förstörd...min motivation och tron på mig själv har fått sig en rejäl törn. Jag tappade kontrollen.

Nya tag imorn, den här dagen får vara misslyckad. Så, nu känns det lite bättre.

Dagens

Frukost 1 glas tranbärsjuice (såg att det fanns och idag kändes det godare än c-vit.brusen).

Lunch Cola light + gubbar & frusna hallon med mjölk och kanel...och lite flingor. Caffelatte.

Middag Cola light + räkor, kalkon (ca 20 g) sockerärtor, vitkål, sallad, tomat, rädisor och gurka.

Motion En halvtimmas morgonpromenad/löpning, 45 minuter promenad + 300 situps


Pissväder imorse, regnet öste ner...Men jag var glad ändå! Så jag sprang genom gråvädret och tyckte att det var ganska skönt med fallande droppar i håret, är optimisten själv idag. Läget med mig och pojken är bättre nu och då mår jag också mycket bättre. Känns som saker äntligen börjar gå åt rätt håll, och det är mitt mål att det förblir så.

Jag ska erkänna att jag syndade lite idag också. Tog en latte på Starbucks som höll mig varm genom min promenad i det 14 gradiga regnet. Men vad fan, något måste jag väl få för att jag trotsar vädrets makter? Precis...tycker jag också.


I do love red berries

Det här hittade jag på Aftonbladet...


Hallon och jordgubbar:

Bär är fulla av antioxidanter och vitaminer och fungerar utmärkt om man vill höja ämnesomsättningen. De stimulerar organen som är inblandade i att avgifta kroppen och gör att vi bränner fett mer effektivt.

Jordgubbar hjälper kroppen att släta ut fina linjer och rynkor. Hallon är milt laxerande och sägs vara bra för att lindra PMS-besvär. 

Hur bra låter inte det? Ni kan ju hoppa upp och sätta er på att jag kände mig väldigt nöjd eftersom jag har ätit dem regelbundet väldigt länge. Ska aldrig sluta med mina hallon och gubbar, älskar dem!



Bara för att hon är så vacker

None

Jag vill leva fullt ut

Jag har insett att jag behöver spänning i mitt liv. Jag vill leva på gränsen och inte veta vad som väntar bakom hörnet. Jag behöver den där kicken man får utav att pressa sig själv till det yttersta och testa vad man klarar av.

Jag har alltid varit den som satt uppe havla nätterna och skrev klart arbeten, och alltid den som sprang till  bussen en minut innan den kom istället för att gå hemifrån fem minuter tidigare. På Gröna Lund är det jag som springer mot "Fritt fall" och "Uppskjutet" medans mina vänner tvekar. Att hoppa fallskärm och testa bungyjump är två av mina största drömmar. Om jag kommer till ett övergångställe och det går från rött till orange för bilarna måste jag springa över gatan för att se om jag hinner över. Hittils har jag gjort det men märkt att britterna inte är lika tålmodiga bilister som svenskarna...
Jag kan ge fler exempel men jag tror ni hajar vad jag menar, ni kanske rent av känner igen er?

Jag vill helt enkelt pröva hur långt det är möjligt att tänja gränserna. Se vad jag klarar av. Testa mig själv.
Jag mår inte bra om allt är frid och fröjd en längre period. Vardagen kväver mig. Den trycker ner mig i något svenssonliv jag inte vill veta av, aldrig tänker jag ha ett VVV-liv! (volvo, villa, vovve) Såhär är jag som person och har varit så långt tillbaka jag kan minnas. Det jag kom att tänka på var att det säkert finns fler som har den här mentaliteten bland oss som har "matproblem"...Jag får bara den känslan, har jag rätt?

Ny favorit


Kall mjölk, frusna hallon och kanel på toppen. Fy faro vad gott en varm sommardag!
(eller vilken dag som helst...)

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0