So long London
Chelsea dagger
Mat/Motion - Går åt helvete just nu, jag har ätit jordgubbar med grädde till frukost de senaste dagarna och inte hunnit ta mina promenader! Fuck fuck fuck, känns som jag sumpar allt jag kämpat för. Orkar inte tänka på det...USCH.
Sista utekvällen nu - Känns väldigt vemodigt...Ingen fylla för min del, jag har inga pengar kvar! Känns dock skönt, orkar inte med en bakisdag sista dagen i London. Ser fram emot ikväll =)
Stressigt just nu, mitt tånagelack kommer kladda sig i skorna för jag måste sticka nu.
Kramar på er!
Jag älskar British Airways!
Overweight bags effective November 2008
In accordance with the UK Health and Safety Executive's recommendation on the maximum weight for checked baggage, British Airways has introduced a limit of 23kg (51lbs) for any single checked bag as part of your free baggage allowance.
We understand that there are times when you will need to exceed this limit. Therefore, from November 2008, a flat fee of £25 GBP will be applied to bags weighing more than 23kg (51lbs). This charge is to cover the additional handling that bags weighing over 23kg (51lbs) can attract.
Until this charge is implemented, we will continue to accept a single piece of baggage weighing up to 32kg (70lbs) without charge.
HALLELUJAH! Detta är nästan för bra för att vara sant, nu behöver jag inte ha 9 tröjor (vilken var en del av den ursprungliga planen) eller konka på typ 15 kilo handbagage, fy fan vad skönt! Ett problem mindre att oroa sig för...
Mamma Mia!
Bland annat fick jag musikalbiljetter till Mamma Mia imorgonkväll. Förstår ni hur lycklig jag var i den sekunden jag insåg att jag och bästis ska gå på musikal imorgon, här i självaste London! Gissa vem som kommer sjunga med i alla Abba låtar. Töntvarning jag vet =) Har levt på det glädjerycket resten av kvällen men tyvärr inte hållt mig borta från kylskåpet. Känns rätt meningslöst nu när det bara är några dagar kvar nu...fast ändå inte. Det är inte slut bara för att jag kommer hem. Aja, orkar bara inte ta mig i kragen just nu. Motivationen måste upp märker jag. Blä på mig.
Torrboll
Ibland när jag är som djupast nere i skiten får jag andningssvårigheter och blir varm, men några tårar kommer aldrig. Kanske kan jag inte slappna av tillräckligt för att lätta på tårkanalerna, jag vet faktiskt inte vad det beror på. Inte ens när jag är ensam och vet att ingen skulle se eller höra mig kan jag gråta - jag har försökt! Det ni, jag kan inte ens gråta ordentligt, hur sorlig är inte jag.
Fröken övervikt
One of those days
Jag skäms och vill bara försvinna för all evighet.
Inte spy, inte spy, inte spy, inte spy...
Sista...
Kommer kännas konstigt att komma hem. Jag undrar bl.a. vad är det för plats jag kommer komma hem till, har de andra ändrats lika mycket som jag? Är saker som förut? Vart ska jag börja ta tag i mitt "gamla" liv? London har blivit mitt hem nästan lika mycket. Språket var väl aldrig något problem, även fast flytet har förbättrats. Jag kan gatunamnen, när Tesco stänger på söndagar och så har jag ju fått en hel del bekanta som bor här. Bara känslan av att titta åt "rätt" håll när man går över gatan (är van med vänstertrafiken nu) eller att slänga fram svenska kronor när man handlar tror jag till en början kommer kännas ovant. Vad vet jag. Jag tänker för mycket.
Blandade känslor beskriver nog min hemfärd bäst. Trots allt härligt jag har varit med om har det varit väldigt tufft emellanåt. Det var här min ätstörning (eller vad man ska kalla det?) tog fart på riktigt. Ensamheten och alla krav gjorde det möjligt. Ibland tänker jag på hur mitt liv och jag som person skulle varit om jag inte satte mig på det där flygplanet med destination London förra sensommaren.
Äh, det här blev ju ett konstigt inlägg, kanske svårt för er att sätta er in i vad jag tänker men jag behövde verkligen få ventilera dessa tankar. Mycket som far runt i skallen just nu...
Imorn ska jag handla upp mina sista pund!
Happy days
I alla fall så var gårdagens Midsommarfirande i Hyde Park något av det roligaste jag varit med om. FULLT med FULLA svenskar, och en hel del britter också. Vi söp med tillhörande snappsvisor, åt jordgubbar med grädde, spelade brännboll, hoppa säck och dansa runt midsommarstången. Det bästa var nog att alla var så trevliga och lättsamma. Jag kände inte många där, men alla var så öppna och glada så jag kände som om människorna där var ens bästa kompisar. Det blir kanske så när svenskar träffas utomlands och firar en svensk högtid. Nubbarna hjälpte säkert till också haha. Men fy fan vad kul jag hade! Åh, den bästa Midsommaren någonsin! Funderar på att göra det till min egen tradition att åka ner till London varje Midsommar. Säkert 500 svenskar var på plats, likaså kubbspel och en cd-spelare som växlade låtar mellan Abba, Gyllene Tider och Thomas Ledin. Fucking Brilliant.
Blev en hel del dricka igår. Kalorier. Förutom jordgubbarna åt jag även kycklingvingar med ostdipp så jag var bra orolig för vad Herr Våg skulle säga. Så fick jag syn på en våg hos X imorse och jag bestämde mig för att se om den visar samma som den vi har här. Jag har trots allt bara vägt mig på en och samma våg under hela viktminskningsperioden, tänk om den är fel! Vågen hos X visade mindre än den här hemma. Kan inte stämma, inte som jag har ätit de senaste dagarna. Så jag vägde mig när jag kom hem också, även fast jag hunnit få i mig korv, mjölk, vatten och en caramelfrappe. Kors i taket! Jag har gått ner OCH ätit/druckit som en gris + haft en sjuhelvetes rolig midsommar.
Jag är glad idag =)
Låt mig slippa
Vad ska jag göra nu?
Så nu står jag här och känner mig väldigt vilsen. För att inte nämna misslyckad. Många frågor som bearbetas.
Vad ska jag äta nu?
Ska jag överhuvudtaget äta?
Hur ska jag hantera Midsommar?
Vad ska jag svara de som undrar varför jag inte äter "normalt"?
Hur ska jag tackla maten när jag kommer hem?
Vad kommer Mamma säga om min vikt?
Jag är så trött på att ljuga. En sida vill bara bryta ihop och berätta om allt hemskt och att jag mer eller mindre har en sjukdom. Men jag ligger på gränsen, så det känns så onödigt om jag fortfarande har chansen att själv ställa allt till rätta. Jag ska fixa det här. Få bort fettet och sedan återgå till en normalt liv. Däremellan får jag väl dra en lögn eller två. Men jag är van vid det här laget...
Maten kan jag kanske undvika men frågorna kommer jag inte ifrån, närmast ligger vad jag ska äta nu. Det känns som om jag har tagit till alla knep som finns och inte har kvar några ess i skortärmen. Jag är ensam kvar med mig själv och min äckliga kropp. Men fan! På något sätt ska det gå, det måste det!
Ge mig styrkan...
Jag är så trött på det här, att inte kunna lita på mig själv. Att inte ha styrkan att säga "Nej tack" fast jag mer än gärna vill ha en bit Citronpaj. Att inte gå i kylen hela tiden och varje gång lova att det är den sista biten för idag. Att sluta i tid. Att vara nöjd. Jag blir aldrig nöjd, varken med vikten eller matintaget. Aldrig nöjd. Just ikväll är jag jävligt less på mig själv.
Svar till Anonym
Eftersom du varken lämnade mailaderss eller har en egen blogg får jag väl skriva här att jag inte alls är överdriven vad gäller min vikt, imorse vägde jag starx under 58 kilo vilket ger mig ett BMI på 20.3. Alltså har jag en del att "ta av" innan jag passerar gränsen för undervikt och eventuella bristsjukdommar. Det enda som är sorligt är att jag inte kan ta mig i kragen och gå ner de där förbannade kilona.
Tack för din peppande kommentar!
Only in London
Nu ska jag göra slut på den här pissdagen och försöka sova. Lång dag imorgon, vill inte göra den värre med att vara trött och grining.
So long sweethearts!
Onsdagsförbannelsen
Nu ska jag in till Picadilly Cirkus och beblanda mig med svenskar för en gångs skull. Det har hyrt en hel club där de visar Sverige - Ryssland och jag hoppas att matchen och stämningen kan få mig att glömma dagen som gått. Inge sprit blir det iaf, då vet jag vem som står på näsan i toaletten inatt. Men på något konstigt sätt känns det faktiskt lite lockande...
Effektiviteten själv
Things are finally going my way
Och vet ni vad jag ska göra nu? Jag ska ner till dammen och mata fåglarna med den orörda baguetten som äntligen blivit för hård att (hets)äta. Jag har spanat på den under hela helgen och velat värma den, bre ett 2 cm lager tjockt smör på och sluka den för mig själv. Men jag har stått emot. För varje dag som gått har jag kunnat slita ögonen från den lite mer och inte försökt att inte tänka fula hets-tankar. Så nu som ett segerbevis ska jag mata fåglarna med vad som för några veckor hade varit en hets-baguette. Nu är det bara en torr brödbit som snart ska bli fågelmat. YES.
Is this for real?
8 salami skivor
2 skinkbitar
5 ost skivor
1 falukorsskiva
2 ägg,
ca 50 g räkor,
ca 150 g paprika, sockerärtor, gurka och morötter
1 tesked majonäs
några stänk citronjuice
2 kaffe med mjölk
1 burk sprite zero
1 burk cola light
Summa sumarum ~14 kolhydrater och ca hundra miljoner kalorier.
Jag känner mig som ett stort äckligt fläskberg med tanke på allt fett jag stoppar i mig. USCH. Jag blir halvparanoid och går och tittar lite nu och då i spegeln att revbenen fortfarande syns för jag kan fortfarande inte riktigt lita på att detta funkar. Det känns så fel att äta såhär när jag har som mål att gå ner i vikt, det känns för enkelt. För enkelt är precis vad det är. Inga hungerskänslor, energi i massor och vågen pekar ner nu för tredje dagen i rad. På papperet är det här den perfekta dieten. Men skulden och skammen blir jag inte av med.
För första gången på hur länge som helst hade jag ätit upp all min mat i kylskåpet. Jag fick kasta en tom kartong i soptunnan istället för att kasta en halvfull där datumet gått ut. När jag upptäckte att det var slut på low-carb mat fick jag världens ångest. Hade jag ätit upp all mat som egentligen skulle räcka till mitten på nästa vecka, hur girig får man bli! "Nu blir det svält så du lär dig att inte äta som en gris" tänkte jag först. Men till min lycka hittade jag ett par ägg och de + kaffe blev min söndagsmat.
I och med att jag inte går och är hungrig så har jag inte kännt något större behov att hesta. Om man nu inte kallar stoppa munnen full med ost och korv hetsa...Men det är en annan sinnesstämning. Jag får äta den här korven intalar jag mig själv. Det är okej, jag får, det är tillåtet. Visst har jag sneglat på chipspåsarna och kakburken men jag har tagit mitt föruft till fånga - varje gång.
Det betyder alltså att jag är inne på min NIONDE "friska" dag. Inga hetsningar, inga spyor. Tro't eller ej.
Strosandes på Portobello Market
Men de är över nu. Jag har istället fått ögonen på en jättefin axelväska och jag hoppas att min sista välförtjänta slantar räcker till den. Den är lite dyrare, ungefär 500 i svenska kronor men den är SÅ fin och jag uppskattar att äga något som ingen annan har. Då när jag går hemma med den och folk frågar vart jag köpt den så kan jag nöjt säga att den är från London, närmare bestämt en av de affärer som man ser i filmen Notting Hill, coolt va haha! Inte från Gina Tricot, som jag erkänner har fina saker, men hur kul är det att gå omkring och se ut som hälften av alla andra unga tjejer i Sverige? Bara vad jag tycker i alla fall....Nog om det nu, vi får se hur min ekonomi ser ut efter helgen, väsk-köp eller inte.
Morgonstund = pepparsalami i min mun
Började med den nya Low-carb dieten igår och idag står vågen på -3 hg. Hur underbart som helst att få äta i princip obegränsat med pepparsalami och ändå loosa vikt. Först kändes det som om någonting var lurt, det här är ju inte "nyttigt", tänk om allt low-carb snack är bullshit och det slutar i att jag blir ännu fetare än vad jag redan är!? Men eftersom vågen stod på minus imorse så ger jag det en chans. Måste bara köpa mer ost, har redan käkat upp halva paketet =)
Det enda som inte är så positivt är min andedräkt just nu. Tänk er kaffe, pepparsalami och cheddarost blandat med "morning breath". Jag slutar aldrig äckla mig själv haha...Men den bjuder jag på ;)
Hoppas ni får en fin dag sweetharts, lots of love från en glad svenska.
NU → bortsta tänderna!
In my head
Tvångstankar, någon?
Fröken Low Carb
Insåg idag att under den dryga månaden som jag haft bloggen har jag bara gått ner ynka 5 kilo. Känner mig som den största hycklaren någonsin när jag predikar och nyttiga middagar, promenader och om att inte hetsäta/spy när det är precis vad jag inte gör. Visst har vissa dagar gått bra men en viktnedgång på 5 kilo under en dryg månad bevisar att jag fuskat en hel del.
Så nu är det dags för sista etappen innan jag åker hem. Kommer köra en diet bestående av till mestadels proteiner och grönsaker med ett lågt kolhydratintag, närmare bestämt under 20 g kolhydrater per dag.
Såhär ungefär kommer maten under en dag se ut för mig de sista tre veckorna:
Frukost Orkar/hinner aldrig äta frukost ändå. Kopp kaffe med mjölk?
Lunch 1 ägg + ost (50 g) och skinka (50 g).
Middag Ca 100 g räkor och grönsaker (typ tomat, broccoli, gurka och sockerärtor)
Allt som allt blir detta ca 12 g kolhydrater. Alltså har jag "råd" att äta lite till, men jag tycker mängden mat är lagom som den är. Känns skönt att inte ligga precis på gränsen av vad som är tillåtet. Kaloriinnehållet är inte lika viktigt i en sån här diet men för de som undrar har jag räknat att det hamnar på ca 500 kcal.
Motion När jag kan röra mig normalt igen ska jag gå ut på promenader i minst 1,5 timme, som förut. Sittupsen vet jag dock inte hur de blir med...de funkar aldrig på mig iaf. We'll see.
Ska bli spännande att se om det ger lika goda resultat denna gång, någon annan som kör/tänker köra en Low-Carb och har ytterligare tips?
Segerrecept?
Det kanske bör sägas att så sent som i måndags vägde jag över 59 kilo. De senaste dagarna har jag inte gjort mycket annat än att lega i sängen och tyckt synd om mig själv. Förbannat mig själv över att jag bränt sönder kroppen så att jag inte ens orkar ut på en liten fjuttig promenad. Jag har inte andats in frisk luft sen i söndagskväll.
Ätit har jag också gjort. Igårkväll gick det ner ett halft paket Ben & Jerrys medans jag tittade på Sommartorpet. Jag har också de senaste dagarna tryckt i mig bl.a. gurka, kaffe, fetaost, räkor och majonäs! Hur kan jag då ha gått ner 2 kilo på fyra dagar, kan någon förklara det för mig?
Mitt i prick
Bilden till höger är mycket mindre kräkframkallande och det är så jag inbillar mig att jag snart ska se ut. Mer eller mindre.
Sen när jag slitit ögonen från bilden
Så det så.
Tankegångar kring en kanelbulle
Det ligger en kanelbulle på bordet brevid mig. Den är nybakad och doftar sådär underbart gott som bara nybakade kanelbullar kan göra. Doften fyller hela rummet, det finns ingenstans att undkomma den. En kompis kom in med den och sa att hon hoppades den kunde få mig att må lite bättre. Så gulligt av henne. Så otroligt fel av henne. En kanelbulle är det sista som skulle få mig att må bättre just nu.
Jag sa sanningen, "jag mår illa och vill inte ha den, tack ändå". Okej, men jag lämnar den här på bordet om du skulle ångra dig sa hon då och lämna mig ensam med kanelbullen. Så här ligger den nu, och doftar. Jag vågar knappt titta på den. Om jag håller ögonen på den för länge är jag rädd att den ska trollbinda mig, locka mig att sätta tänderna i den. Dess ljuvligt varma innanmäte med det knapriga pärlsockret har lurat mig förut. Jag ska vara stark den här gången.
Edit: Kanelbullen ligger nu i papperskorgen dränkt i sminkborttagning. What a waste.
Nya saker i görningen...
När ska jag lyckas?
Vill bara vara blek och böjbar igen, då hade jag inte legat här i sängen som en fånge av min egen smärta. Så patetisk jag är. Mindre än tre veckor kvar! PANIK! Jag kommer komma hem som värsta fettot och ingen kommer tycka att jag har förändrats till det bättre, varken ytligt eller inombords. Just nu känner jag mig besegrad, jag förlorade slaget.
Men kriget är inte över än!
The things I do to myself...
Precis varenda liten rörelse känns som små nålar som sticks in i det röda skållheta köttet och mina rörelser är minst sagt begränsande. Jag kan inte sitta ner på toalettstolen ens. Om jag gjort det hade jag antingen svimmat av av smärta eller så hade mitt skin spruckit, det är jag övertygad om.
Jag provade att smörja in mig med Aloe Vera kräm men fy satan vad det sved! Finns ingenting jag kan göra - förutom att vänta. Jag känner mig så handikappad, kan knappt göra någonting. Helvetes jävla skit. Imorgon måste jag jobba också, om ni inte hör något av mig på senast onsdag så överlevde jag inte morgondagen. Please just kill me.
Smärta är bara förnamnet
Brighton var (om man bortser från mina brännskador) en riktig tiopoängare. Vi badade, gick på tivoli och strosade omkring i staden. Helt underbart var det. Om ni någonsin åker till England under sommarsäsongen, se för guds skull till att åka dit! Det var som att vara vid medelhavet, minus alla sliskiga greker.
I alla fall. STORT misslyckande från min sida vad gäller viktmålen, jag är så långt ifrån ca 56 kilo (som var veckomålet) jag kan komma. Funderar på att fasta denna vecka eftersom jag mår duktigt illa av solbrännan och inte är det minsta sugen på att äta. Nackdelen är att varje rörelse jag gör smärtar så någon motion lär det inte bli av tills detta helvete lagt sig. Jag borde verkligen veta bättre. Jag såg ut som Silas innan vi åkte till Brighton och ändå är jag för snål för att köpa solkräm. Jag har lärt mig min läxa. Jag vill gärna inte sluta med maligt melanom tack.
Får se hur detta artar sig, just nu vill jag bara riva bort all hud (och sådär en 10 kilo i samma veva) och kunna röra mig som normalt folk. Jag ska påpeka att jag är en person med hög smärtgräns, men detta är bland det värsta jag varit med om.
Så använd solkräm för guds skull!
Life is a Rollercoster...
En dag motionerar jag i tre timmar, äter 300 kcal och är jättepeppad för att nästa dag trycka i mig 3000 kcal, sitta inne hela dagen och titta på film när solen skiner och må piss. Ärligt talat så vet jag inte hur länge till jag klarar av det här "Bergochdalbane-livet". Jag är så trött på mig själv. Idag var en dålig dag. Har gråtit floder över scenerna i Schindler's List medans jag tryckt i mig chips, glass och smågodis. Hade inte ens orken eller värdighet nog att spy upp det.
Men imogon blir en bra dag. Då ska jag nämnligen med en vän till Brighton och se vad den staden har att erbjuda. Jag ser fram emot det, allt förutom badandet. Vi har gjort ett vad om att ta ett första (och troligtvis enda) dopp i den Engelska Kanalen, lär ju vara askallt. Men det är inte kylan som skrämmer mig, det är faktumet att visa sig i bikini. Jag skäms något så enormt, jag äcklas av valkarna och vill bara sjunka genom jorden varje gång bikinin åker på. Hon är dessutom, 1,80, snyggsmal och har killerboobs. Hej ångest.
Oh well, det kunde vart värre. Jag sitter inte i något koncentrationsläger och andas in röken av min mördade och brända familjemedlemmar. Ibland behöver jag sätta saker i perspektiv, jag har ju på något vis satt mig själv i den här skiten? Jag orkar inte ens reflektera över hur jag kom hit, kan bara konstatera att jag en gång i världen var en mycket gladare människa. Jag saknar henne, men jag vet att hon finns kvar därinne, och längtar efter ett normalt liv.
Jag måste rycka upp mig, så patetiska problem jag har. Egentligen är det lätt. Gå ner i vikt, åka hem och börja ett nytt liv - det är min agenda för den kommande månaden. Inte svårt alls. Det är jag som gör det komplicerat. Jag måste sluta umgås med mig själv och mina tankar så mycket, blir bara rörigt. Jag vill ha det ordnat. Kontroll. Enkelt. Lätt. Lyckligt.
Nu ska jag slänga alla godispåsar och tomma glasspaket och "start fresh" för hundrafemtioelvte gången.
Fy fan vad hopplös jag är. Ångrade mig, jag är inte hopplös. Det finns alltid hopp. Till och med för mig.
Tack för ni som tror på mig, ni är guld värda.
Grattis på Nationaldagen?
Det ger er nog en bra idé om hur min gårdag var. Jag önskar jag kunde berätta men jag minns inte mycket. För taggad = för mkt sprit = dåligt slut på kvällen. Om min kompis inte hade tagit hand om mig och sett till att jag hade nycklar, pengar och telefon med mig, om inte den där taxin hittat mig när jag vandrade runt i Camden (som är waaay off från vart jag bor och ett "bad place" om nätterna) hade jag säkerligen inte suttit här just nu. Minns att jag spydde röda (blod eller alkohol?) floder när jag satt och vänta på bussen. Pratade med en blond australienare om mitt förhållande i säkert en halvtimme, vi satt där och reflekterade över livet mellan blossen, det var väldigt märkligt. Hur i helvete kunde jag göra mig förstådd på engelska i det skicket? Eller så kunde jag inte det...
Vaknade upp med gårdagens klänningen och hawaiikransen runt halsen i ett rum som stank mer än avloppsklegg. På golvet låg en tom godispåse och chipssmulor.
Ja - jag hade försovit mig. Ja - alla mina pengar var borta. Ja - jag förtjänar inte att leva.
Behöver jag säga att jag hatar mig själv mer än Hitler och alla krig på jorden sammanlagt?
P.S Jag har gått ner ett halvt kilo sen igår i alla fall.
Rise and Shine!
Har glömt att jag ska fira en kompis födelsedag ikväll. Jag ser faktiskt fram emot det. Det blir garanterat tårt-fritt och ingen middag ska vi äta tillsammans heller, blir en vända på krogen istället. Så idag måste jag kompesera både för allt jag åt igår och för det eventuella vätskor som kommer sköljas ner ikväll...I better get moving.
Sacrificing is giving up something good for something better
EDIT Jag kunde inte hålla mig borta från vågen...3 hg har jag gått upp. Inga tankar om det, de ska ända bort snart.
→ NU ut i solen!
Imorgon är en annan dag
Fy farao vilken dålig dag. Inte vädermässigt sätt, solen tittade faktiskt fram några gånger under dagen. Men matmässigt sätt har den varit riktigt usel. Har lugnt passerat över 1000 kcal idag, och det var länge sedan jag åt så mycket och inte spydde upp det efteråt. Vilken hemsk känsla det är att gå runt med mycket mat i magen och verkligen se hur uppsvälld och tjock den är. Huvaligen.
Efter min portion havregrynsgröt(!) som jag dränkte i hallon, kanel och hjortronsylt satte jag ner foten och bestämde att nu får det var nog. Jag vill inte sjunka lägre än jag redan gjort så jag tog på mig min farfarsskor och gick ut på en nästan 2 timmar lång promenad i Hyde Park. Var tvungen att komm ut ur huset = bort från maten, dessutom hinner man tänka på en hel del när man går och strosar där bland svanar och pilträd.
Jag reflekterade bland annat på vad det var som gjorde detta till en dålig dag. Var det för att vågen stod på + 3 hg imorse? Var det för att jag blev stressad på stan och inte han med min tänkta motion? Var det för att jag hade lite att göra på jobbet = kunde gå och småäta hela dagen? Jag vet inte, och bestämde mig att inte fundera mer på det.
Gjort är gjort och jag får stå mitt kast.
När jag kom hem från kvällspromenaden gömde jag mina flingor, de står framme och jag har gått och stoppat näven i paketet hela dagen. Out of sight, out of mind hoppas jag. Dessutom slängde jag lite mat som jag inte tänker äta eller har blivit gammal, ska ändå mathandla imorgon. Har skrivit upp en strikt lista på vad som ska inhandlas, och sen är det vad som ska hamna i min mun. Ska inte falla för de andras godsaker som de mer än gärna bjuder på (delar kyl och frys med de jag bor med) utan jag ska sitta där med mina sockerärtor och vara nöjd med mig själv. Så, nu är det bestämt.
Står dock lite i valet och kvalet om jag ska köpa kalkonskivor eller räkor... vad är bäst tror ni?
Tack för alla fina kommentarer, ni är verkligen underbara. Hoppas det går bra för alla imorn, det ska det för mig iaf!
Jag föll...
Morgonen började bra, jag drack ett glas tranbärsjuice, gick den 45 min långa promenaden till Oxford street där jag inhandlade två sommarklänningar. Allt bra hittils. Men sen drog handlandet ut på tiden, jag var tvungen att ta bussen för att hinna till jobbet (hade tänkt gå samma väg tillbaka) och sen dess har min dag varit allt annat än tip top.
Jag åt lunch. Jag åt middag. Och så åt jag lite till. Får bara ångest av att skiva upp allting men jag har räknat ut att hela kalaset hamnade någonstans mellan 600-700 kalorier. Det är absolut inte bra och jag skäms. Samtidigt som jag vet att det hade kunnat sluta mycket värre. Allting ligger kvar i magen och jag åt inget "svartlistat". Men likväl känns dagen förstörd...min motivation och tron på mig själv har fått sig en rejäl törn. Jag tappade kontrollen.
Nya tag imorn, den här dagen får vara misslyckad. Så, nu känns det lite bättre.
Dagens
Frukost 1 glas tranbärsjuice (såg att det fanns och idag kändes det godare än c-vit.brusen).
Lunch Cola light + gubbar & frusna hallon med mjölk och kanel...och lite flingor. Caffelatte.
Middag Cola light + räkor, kalkon (ca 20 g) sockerärtor, vitkål, sallad, tomat, rädisor och gurka.
Motion En halvtimmas morgonpromenad/löpning, 45 minuter promenad + 300 situps
Pissväder imorse, regnet öste ner...Men jag var glad ändå! Så jag sprang genom gråvädret och tyckte att det var ganska skönt med fallande droppar i håret, är optimisten själv idag. Läget med mig och pojken är bättre nu och då mår jag också mycket bättre. Känns som saker äntligen börjar gå åt rätt håll, och det är mitt mål att det förblir så.
Jag ska erkänna att jag syndade lite idag också. Tog en latte på Starbucks som höll mig varm genom min promenad i det 14 gradiga regnet. Men vad fan, något måste jag väl få för att jag trotsar vädrets makter? Precis...tycker jag också.
I do love red berries
Det här hittade jag på Aftonbladet...
Hallon och jordgubbar:
Bär är fulla av antioxidanter och vitaminer och fungerar utmärkt om man vill höja ämnesomsättningen. De stimulerar organen som är inblandade i att avgifta kroppen och gör att vi bränner fett mer effektivt.
Jordgubbar hjälper kroppen att släta ut fina linjer och rynkor. Hallon är milt laxerande och sägs vara bra för att lindra PMS-besvär.
Hur bra låter inte det? Ni kan ju hoppa upp och sätta er på att jag kände mig väldigt nöjd eftersom jag har ätit dem regelbundet väldigt länge. Ska aldrig sluta med mina hallon och gubbar, älskar dem!
Bara för att hon är så vacker
Jag vill leva fullt ut
Jag har alltid varit den som satt uppe havla nätterna och skrev klart arbeten, och alltid den som sprang till bussen en minut innan den kom istället för att gå hemifrån fem minuter tidigare. På Gröna Lund är det jag som springer mot "Fritt fall" och "Uppskjutet" medans mina vänner tvekar. Att hoppa fallskärm och testa bungyjump är två av mina största drömmar. Om jag kommer till ett övergångställe och det går från rött till orange för bilarna måste jag springa över gatan för att se om jag hinner över. Hittils har jag gjort det men märkt att britterna inte är lika tålmodiga bilister som svenskarna...
Jag kan ge fler exempel men jag tror ni hajar vad jag menar, ni kanske rent av känner igen er?
Jag vill helt enkelt pröva hur långt det är möjligt att tänja gränserna. Se vad jag klarar av. Testa mig själv.
Jag mår inte bra om allt är frid och fröjd en längre period. Vardagen kväver mig. Den trycker ner mig i något svenssonliv jag inte vill veta av, aldrig tänker jag ha ett VVV-liv! (volvo, villa, vovve) Såhär är jag som person och har varit så långt tillbaka jag kan minnas. Det jag kom att tänka på var att det säkert finns fler som har den här mentaliteten bland oss som har "matproblem"...Jag får bara den känslan, har jag rätt?
Ny favorit
Kall mjölk, frusna hallon och kanel på toppen. Fy faro vad gott en varm sommardag!
(eller vilken dag som helst...)
Små rosa moln!
-"How many kilo you have...?" medans hon höll in magen och tittade glatt på mig.
Jag antog att hon undrade hur mycket jag gått ner så jag ljög och sa "two". Vill inte dra nå mer uppmärksamhet kring det ämnet, tack. Men jag är glad att det syns på vågen likväl som IRL. När var sist jag vägde nått med 57? Det måste vart i
2:an på gymnasiet...glada tider.
NU ska jag ut i pissregnet och skynda mig som bara fan, börjar jobba snart!
Kämpa på nu tjejer, kan jag så kan ni!
Dagens
Lunch Cola light + gubbar & hallon med mjölk och flingor
Middag Kalkonskiva med vitkål, rädisor, gurka, sockerärtor och en plommontomat + Cola light
Motion Morgonpromenad 45 min, löpning 15 min, kvällspromenad 50 min + 150 situps.
Sådär kickstartar man igång en vecka som heter duga! Känner mig nöjd, även om magen växte något groteskt mycket efter middagen, kände mig höggravid. Den har sjunkit en aning nu och jag *hoppas hoppas* att den sjunkit såpass mycket imorgonbitti att jag gått ner något hekto eller så.
För övrigt tror jag inte att jag skulle jag inte kunna bli gravid just nu, har inte haft riktig mens på över tre månader. Och nej, jag har ingen bulle i ugnen, SÅ kul i London har jag inte...Visst kan man bli orolig när mensen slutat komma men för mig känns det bara som en befrielse och ett tecken på att jag går ner i vikt. Så jävla skönt att slippa mensvärk, uppsvälldhet och humörsvängningar - äntligen något som min kropp kan få en applåd för!
DÅ är jag nöjd...
Satt just och tänkte på allt jag avskyr hos mig själv, det är en hel del. Men istället för att sitta här och deppa tänkte vända på det och visa er några av min mål, mina ambitioner i jakten på ett bättre jag. Försökte hålla mig till det ytliga, annars hade det blivit alldeles för långt...
- när Herr Våg visar 50 kilo
- när mina ben inte gnids mot varandra då jag går
- när jag kan pressa in huvudet utan att få dubbelhaka
- när jag har kontroll
- när jag kan springa fortare/längre än pojken
- när jag har en "perfekt" vecka
- när mitt hår är midjelångt och i bra skick
- när mina fötter inte har några sprickor
- när jag utan problem kan komma i str 34
- när jag kan vika mig dubbel utan att få en enda bilring
- när jag kan göra 500 situps på raken
- när jag slipper ljuga för de jag älskar
- när jag inte har någon bullfitta (I know...too much info)
- när jag slutat bita på naglarna
- när jag inte spytt på över en månad
- när jag inte ätit kolhydrater på över en vecka
- när det gått en hel dag utan att jag tänker på mat
- när jag somnar med en kurrande mage
- när jag kan vara själv i ett kök fyllt med godsaker i en hel dag utan att röra något
- när jag kan böja mig fram och ta tag i mina tår (jag är sjukt ovig)
- när mina överarmar är samma storlek som min handled
- när mina revben syns utan att jag tar ett djupt andetag
- när jag endast äter det jag verkligen behöver
- när människor tycker att jag är vacker
- när jag kan skratta och le utan att låtsas
- när mina vänner avundas mig
- när jag kan lita på mig själv
...när jag kan titta på mig själv i spegeln och inte få ångest.
Kontroll var ordet
Ny månad, ny vecka och ett sprillans nytt schema. Allt känns så lätt...att gå ner i vikt är egentligen inte så svårt - ät mindre, motionera mer. Sån simpel matematik klarar t.o.m. jag av! Det är bara alla hjärnspöken som förstör för mig, som sätter griller i huvudet om att jag är sugen på den där kakan...Försvinn med er, jag tänker i alla fall inte lyssna! Det är jag, och endast jag som bestämmer och har kontroll över vad som hamnar i min mage. Jag behöver bara återfå den där kontrollen så är jag i hamn in no time...(eller fyra veckor) Fy fan vad jag är pepp!
Usch!
Lycka till att somna nu med
Godnatt darlings!
Dagens
Frukost -
Lunch 150 hallon & gubbar + 1 dl mjöl och lite flingor
Middag 1 Cola light, 1 Caffelatte på Starbucks, 2 "snakebites" (typ cider) och lite jelly bellys på det.
Motion Ute och gått från kl tre till sju. Sen dansat ikväll i minst en halvtimma?
Åt ingen "riktig" middag som ni ser utan det blev mest flytande föda...dock kcal så det räcker, usch. Jag är så jävla pepp för imorgon då jag börjar mitt nya schema =) Ska försöka dra ner på/skippa flingorna...vet att det är jättedåligt men jag har så svårt för att sluta med dem, svaga jag.
Jag är däremot sjukt nöjd över att jag kommer hem ikväll i tid, hyffsat nykter och viktigast av allt: jag har inte fyllekäkat! Visst, jag hade kunnat låta bli de där jelly bellys men det är ändå bättre än att äta pommes med massa mayo och ketchup + chips och kakor. Det är en tid som är förbi! Ryser bara jag tänker på det...SÅ äckligt!
Tack för alla fina kommentarer, ni är verkligen bäst! Bara ni förstår vad man går igenom eftersom ni själva gör samma grej och tänker ungefär likadant. Vill att ni ska lyckas och må bra! Kämpa på sweethearts!
4 veckor kvar
Jag insåg just att jag bara har fyra veckor kvar här i London tills jag åker hem = fyra veckor på mig att bli smal! När paniken lagt sig gjorde jag upp ett schema för dessa fyra, o så viktiga, veckor. Det kanske blir lite ändrigar eftersom, men i det stora hela ser det ut såhär:
Startvikt; söndag 1/6 - 58.4 kilo
Söndag 8/6 - 56-56,5 kilo
Söndag 15/6 - 54-54,5 kilo
Söndag 22/6 - 52 kilo
Söndag 29/6 - 50 kilo
MAT
Frukost C-vitaminbrus + (en frukt eller ett ägg om jag är hungrig/svimfärdig)
Lunch Bär (ca 150 g) med mjölk och ytterst lite (helst inga) flingor.
Middag En skiva kalkon (ca 20 g) eller 4 matskedar keso. Till detta en sallad (högst 200 g) med exempelvis sallad, vitkål, broccoli, rädisor, morötter, gröna bönor, sockerätror, gurka och tomat.
- Omega 3 kapsel, kalciumtablett och koffeinpiller på morgonen.
- Vattenflaska vart jag än går.
- Högst två burkar cola light om dagen.
- Ingen middag efter kl. 8.
- Högst en fylla per vecka (och då måste jag kompensera i kcal-intag under dagen innan fyllekvällen eller dagen efter).
- Tillåter mig en "undantagsdag" i veckan, men detta måste kompenseras.
MOTION
Minst 1,5 h promenad varje dag, löprunda varannan dag + 300 situps
SVARTLISTAT
Potatis i alla dess former (chips, pommes...)
Kakor + Bullar (särskilt vaniljkakor!)
Godis
Glass
Bröd
Ris
Pasta
Inget fyllekäk
Inga hestattacker
INGA SPYOR
BELÖNINGAR
56-56,5 kilo Kamera
54-54,5 kilo Axelremsväska
52 kilo Klippa håret
50 kilo Solduscha (om jag vågar visa min äckliga kropp)
Så ser det ut alltså. Jag är en amatör vad gäller att loosa vikt (eftersom jag är fetto) så jag tar gärna emot kommentarer och tips...anything really. Roligast skulle vara om någon joinade mig så man kan byta tankar, peppa varandra o.s.v. Någon intresserad?
Have a nice sunday sweethearts and stay strong!
Dagens
Mat Idag har jag stoppat i mig 2 cola light, c-vitaminbrus och koffeintablett - that's it!
Motion 20 min löpning + 1,5 h promenad
Så jävla skönt det känns med en kurrande mage, vilken befrielse! Mat kan aldrig skapa en sån här underbar känsla, det finns bara inte. Dumma jävlar som betalar flera tusenlappar för att få en "smakupplevese", hur gått det än smakar kan det aldrig slå smaken av seger. Att vinna över sig själv. Att inte äta. Ja, jag skrämmer mig själv...
